På väg till badhuset för att hämta kvarglömda grejer:
"Jag är glömmarmästaren."
På väg till badhuset för att hämta kvarglömda grejer:
"Ser du det där molnet, mamma? Det ser ut som en trollkarl som vilar i en puppa."
Ikväll, böjd över toalettstolen:
"Det känns som om jag ska kräkas. Jag känner hur det bränner i halsen och jag vill svälja men det går inte och jag svettas och jag vet att det kommer att kännas som om jag inte kan andas."
"Ta det bara lugnt. Jag håller undan håret och det finns papper som du kan torka dig med och vatten om du vill dricka", säger jag.
"Nu kommer det. Nä, det kommer inte, men jag känner att det snart kommer. Kan jag inte äta chips då?"
"Om du vill äta chips kan du göra det, men det blir inte så trevligt om det kommer upp och då kanske du aldrig mer vill äta de där chipsen", säger jag (trots att jag aldrig har känt så själv, för oavsett vad jag har spytt, kräkts eller kastat upp så har jag inga problem med att äta det dagar senare - maten jag har ätit alltså, inte spyorna).
Sedan pysslade vi egna pokémonkort, spelade Lego-Hobbit och funderade över ätande eller icke ätande av chips. Svåra frågor en fredagkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar