Det femte vittnet, av Michael Connelly

Det femte vittnet, av Michael Connelly. Jag har sagt det förr, men hans lägstanivå är skyhög. Han är deckargenrens Meryl Streep; det finns ingen dålig film på henne och det finns ingen oläsvärd bok av honom. Den här är aktuell dessutom, eftersom den diskuterar vad som händer med vanliga människor i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Det kanske inte låter så upphetsande, men lägg till ett brutalt mord, den lilla människans kamp mot staten och banken samt en diskussion om hur mycket man kan avvika från lagen för att skipa rättvisa så har du en riktigt bra bok. Mer om den i Bokgalleriet.

På tal om tappade naglar

När fyraåringen tappade sin nagel satt han länge och tittade på den avvikande fingertoppen. Plötsligt tittade han upp på mig och sa:
- Är det här på riktigt?
- Hur menar du?
- Jag tänkte om jag kanske drömmer.

Det blev tidig uppstigning i dag, trots supertrötta barn i går. Vi fick åka på trevlig middag och kom hem precis i tid för att barnen skulle somna skönt. Det som är så härligt med att sitta ner med vuxna som man har känt under en lång tid är att plötsligt överraskar man varandra: när blev vi så här vuxna? När började vi tänka så här om olika saker? När blev det självklart att diskutera löneavtal och facklig organisation? Vem blir inte förvånad över att förhållanden spricker (cyniska jag) och vem blir förvånad (väninnan som jag avundas). Trevligt är det i alla fall och jag tänker alltid att man borde träffas oftare.

Känslan på söndagar, vetskapen om, att jag är ledig på måndagar är obeskrivlig. På ett bra sätt.

Vi tappar saker här

Lillebroren har tappat sin klämskadade nagel. Det ser, rent amatördoktormässigt, jättefint ut. Rent mamma-tittar-på-sin-sons-tappade-nagel-mässigt så ser det helt otroligt skitäckligt ut. Jag ville spy lite, faktiskt. Ändå log jag och sa "jättefint!" utan stel min. När han gick iväg ringde jag till pappa, han som var sjuksköterska (efter han var elektriker men innan han blev lastbilschaufför) och sedan sms:ade jag en bild så att han kunde säga lugnande saker som man också hade kunnat googla.

Storebroren har tappat en tand. Vi har shoppat i dag, han och jag, och när vi tog en burgare på Max så höll han plötsligt upp en tand och log blodigt. Det var också lite äckligt, men inte så att jag ville spy.

Jag då, vad har jag tappat, förutom förtroendet för mitt fack som nyligen röstade igenom ett skitavtal med motiveringen att det kunde ha varit värre. Det är som att klappa en pestsmittad på armen och trösta med att det hade kunnat vara ebola. Jo, ebola kanske är värre, men du  måste ändå sitta där med pest; underbetald och utarbetad. Det är så man skulle kunna spy igen.

Har jag tappat någonting annat? Greppet? Mitt sinne för humor? Humör? Nej. Inte än, men vem vet. Eller jo, humöret då, men det var befogat.

Hur var din dag? Paraply i arslet?

Magiskt, nästan överjordiskt regn i morse, som vore det hämtat ur en fantasyfilm av Peter Jackson.

En meningsskiljaktighet till lunch. En sån där med ett paraply i arslet som inte kan låta bli att fälla ut det. Ett tips: om du har trampat i klaveret - drunkna inte i det.

Barn till middag. De gör livet värt att leva. De gör dagen värd att le åt.

Byabakt tunnbröd som är överjordiskt och på gränsen till magiskt. Typ en hundring för ett kilo. Helt fantastiskt.

Lite träning på kvällen för att få pulsen att gå ner efter paraplyiarsletlunchen. Tankarna och ältandet kommer alltid på kvällen. Det är då man tänker att man ska banta också, men nästa dag känns det bättre, så jag siktar på det. Inte på att banta, men på paraplyiarsletsituationen.

Så. Det var min dag.

Dox bully

Svt visar dokumentärfilm som inte går att jämföra med någonting annat jag har sett. Jag hamnade framför DOX bully där man följde några levnadsöden bland mobbade barn i USA. Det går inte att beskriva vad filmen innehöll, men ondskan och elakheten - uttryckt av barn - är för ofattbar för att fånga i ord. Små satungar som gör livet till ett helvete för en annan människa och en massa idiotiska vuxna som väljer att inte se. Det var länge sedan jag blev så upprörd.

Mobbning förekommer överallt. När man är vuxen handlar det inte om att särbehandla någon för att den personen har fel kläder på sig, även om det säkert också händer, men alla vet att det förekommer. Det är bara mycket, mycket snyggare gjort än när man var yngre. Den där halvsekunden som någon väljer att dröja med ett svar eller en hälsning, ett ögonkast mellan två personer som den tredje inte var menad att se, att någon "glömmer bort" att berätta var man ska äta lunch eller vilken tid man ska träffas...

Barnen kommer inte på det här alldeles på egen hand. Visst är de påhittiga och utvecklar idéerna, men största inputen får de från vuxenvärlden, den värld som låter det hända. Allt det vi gör visar vilka vi är, men det är samtidigt lika viktigt att komma ihåg att det vi INTE gör är lika talande.

Vem är jag gift med?

Ni vet hur vissa vaknar upp en dag och tittar på sin partner och slås av tanken "vem är du egentligen?". Jag ska inte säga att det har hänt mig, för fram till igår var jag ganska säker på vem han var, även om han inte var hemmavid så att jag kunde titta på honom bokstavligt. Jag fick höra igår att jag är gift med en annan, visseligen en som har samma efternamn, men som är något äldre än vad jag är. Den mannen har visserligen en egen fru, som alltså inte är jag och jag betvivlar att den mannen vet om att han är gift med mig. Jag tror inte heller att hans fru, som han för övrigt verkar väldigt nöjd över att vara gift med, vet om att han har en annan fru. Det är en person, en helt annan och som jag inte delar efternamn med, som har fått för sig att jag alltså är gift med en annan man än den jag sa ja till för lite mer än tio år sedan. Han uttalade detta faktum, att jag alltså är gift med en annan man än den jag är gift med, med sådan övertygelse att det blev en sanning för någon annan.

När jag ringde och talade om för min man att jag, i alla fall enligt vissa andra, är gift med en helt annan man kan man utan att överdriva säga att han tog det med en stoicism som skulle imponera på vilket stenansikte som helst. Reaktionen blev ungefär densamma som om jag hade meddelat att det blir korv och makaroner till middag. Min man borde kanske hellre undra vem han då är gift med. Om han nu är gift alls.

Liten stad, visst. Man vet hur stigarna går och man vet vem som är släkt med vem, som det lokala bandet så skönt har uttryckt det. Det skadar dock inte att vara källkritisk.

Bokklubb hemma hos mig

Artighetsreglerna avhandlades hemma hos mig denna afton när bokklubben dinerade tillsammans. Den utspelar sig under det glada 30-talet i ett dekadent New York och läsaren får följa ryssättade Kate under ett händelserikt år. På självaste nyårsafton träffar hon och väninnan Evey den spännande Tinker Grey och triangeldramat kan ta sin början. En bilolycka och några förstulna kyssar senare tar saker och ting oväntade vändningar och läsaren får följa förvecklingarna under året som följer.

Art deco, gangsterfruar, gin och tonic, sekreterarjobb, jazzklubbar, fickpluntor, stugvistelser i Cape Cod, segelsemestrar, hisspersonal, bilturer i en brunfärgad Bentley och middagsbjudningar med ännu mera gin och tonic och ännu fler fickpluntor. Puh. Där är sammanfattningen av vad som upptar människornas liv och tid. Detaljrikt och långsamt går Kate från bar till bar, från pensionatet till sekreterarjobbet, in i hissen och ner till baren...

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det här är bra eller ej. Meningarna var delade i bokklubben också och största invändningen var nog att det inte riktigt brände till. Det hade gått att göra betydligt mer av den här storyn. Framför allt hade Kate kunnat vara något mer livfull, temperamentsfull eller bara full, så mycket gin som det ändå dracks. Boken skrevs upp rejält av DN och bara det borde kanske ha fått varningsklockorna att ringa. Lite ljumma reaktioner från undertecknad alltså.

Mitt bidrag till internationella bokveckan

Fira den internationella bokveckan: Grabba tag i den bok du har närmast, slå upp sidan 52 och plocka ut den femte meningen. Avslöja inte bokens titel. Kopiera reglerna i statusfältet innan du fyller i din mening.

"Han kastade en blick på sitt armbandsur." 

AA - Anonyma Austenister.

Jag tror att det börjar bli dags för en träff med AA, Anonyma Austenister. Jag är i riktigt dålig form just nu. Ibland ser jag Förnuft och känsla varje vecka, tar ett avsnitt Stolthet och fördom varje dag samtidigt som jag surfar på nätbutikerna och funderar på att köpa Övertalning på import. Min man säger att jag är sjuk. Då skulle han bara veta att det inte bara är Austen jag (in)super, utan det slinker ner en och annan version av Jane Eyre också. Ibland en hel serie...

180 kg äpplen och barnalek

Barnen har fått kartongbitar, bomullstops, bomullsrondeller och tejp. Nu tillverkas här sängar, våningssängar, matplatser och hängmattor, i parti och minut. De har små plastdjur som får inredda skokartonger till hus och en enskild kartong tjänar som utfodringsmäss. Perfekt.

Ute blåser höstavind och alla äpplen tävlar om att hinna först ner till marken. De är lite fallskadade men i övrigt i fint skick. Jag funderar på att ställa ner några påsar äpplen vid vägen så att förbipasserande kan plocka åt sig för hus- eller husdjursbehov. På så sätt kanske jag blir av med dem, utan att överanstränga mig. Fyra ICA-kassar med äpplen är borthivade, men nu står det femton påsar till nedanför bron. Det är uppskattningsvis 180 kg äpplen...

Ni vet hur det är...

Ni vet hur det är när man hittar ett par snordyra skor som man inte köper direkt, just för att de är... dyra. Ni vet hur man då kan ringa till sin man och sucka lite och säga att man har hittat ett par skor men att de är för dyra.

Om han då säger:
- Så len.
Då kan han ju inte mena annat än att jag borde åka in till stan och köpa dem i morgon?

Det skulle kunna vara så...

Ni vet hur det är när man har ett barn i familjen som har en klämskada på fingret och någon annan ska ge den klämskadade lite Alvedon. Ni vet hur den med alvedonet stöter till den klämskadade just på klämskadan och den klämskadade skriker rakt ut medan den med alvedonet tänker på en massa fula ord. Jag säger inte att den klämskadade är min son eller att den med alvedonet är jag, men det skulle kunna vara så.

Bull

När jag får för mig att jag ska baka bullar beror det ofta på att jag har jäst i kylen som håller på att bli gammal. Jag sätter en deg innan jag har kontrollerat att jag har alla ingredienser hemma. Den här gången hade jag allt hemma... utom bullformar.

Nåja. Muffinsformar torde gå lika bra, tänker jag i ett svagt ögonblick och förtränger helt och hållet att mina bullar mer liknar störreaktiga portionspajer i storlek innan de är klara. Drygt 100 bullar gjorda i alla fall och det borde räcka i ungefär nio dagar.

Möcket, möcket bra

Jag läser Ketchupmamman med stor behållning. Stor.

Jag tittar på Poesi för fiskar. Om man inte har bekantat sig med t.ex. Nakenlekar och Ta mig så bör man göra det med en gång. Det är möcket, möcket roligt och oftast möcket tänkvärt.

Het - Lustläsning

Jag brukar säga att jag inte läser av tvång, utan av lust. Nåja, ordet lustläsning kan ha olika innebörd.

I novellsamlingen Het är det just hettan som är grejen. Det är erotik och kärlek, kåthet och osäkerhet, förbjudenhet och tillåtelse i en skön blandning. Det är välskrivet om ungdomar, för ungdomar, av personer i olika åldrar men som inte har glömt av hur det var att vara ung. Novellerna berör teman som verkligen känns aktuella: paret som inte kan sluta ta på varandra, någon som kommer underfund med att den kanske är gay, någon annan som plötsligt är delaktig i en trekant och ytterligare en som har eller inte har ihop det med sin lärare.

Novellformen är inte helt okomplicerad. Pang på-storyn blir mer påtaglig när det handlar om just kärlek. Eller kärlek och kärlek, förresten. Det handlar mest om sex. Det jag tycker är riktigt bra med de här novellerna är att de inte skuldbelägger, de smutsar inte ner, de är inte våldsamma eller sexistiska och bara det är en bedrift. Det finns så många taffliga beskrivningar av sex i böcker, för att inte tala om hur sexscener ibland pressas in helt omotiverat i en film, och då behövs det sådant som är bra.

Problemet med den här novellsamlingen är nog snarare läsaren - alltså jag. Jag är inte pryd av mig, men jag ser inte riktigt tjusningen med att läsa ingående beskrivningar av själva sexandet. Jag fascineras mer av den som bygger upp en berättelse till dess jag inte kan låta bli att fortsätta läsa och sedan lämnar tillräckligt mycket osagt för mig att fantisera ihop resten. Detta gör t.ex. Lisa Bjärbo och de andra författarna har gjort ett riktigt skrivkonststycke de med och som sagt, lustläsning kan få en helt annan innebörd än den jag har lagt in i ordet tidigare.

Bok och bild från förlaget.

Första föräldralediga dagen

Jag har, på pappret, redan haft två föräldralediga måndagar, men i dag var första dagen jag faktiskt var hemma med min fyraåring. Förra måndagen var mina treor ute på projektarbetsguidning och måndagen dessförinnan var det skolstart och jag ville inte missa dagen när vi tar emot eleverna. Försäkringskassan vill ha en skriftlig motivering till varför jag inte har ansökt om de två första måndagarna. Jag höll på att säga: spelar det någon roll? Om jag anger som skäl...
...att jag helt enkelt har glömt bort det. (Vilket jag har gjort.)
...att jag struntar i om de får mer att göra? (Vilket jag inte gör.)
...att jag lider av splittrad personlighet och grälar med mig själv om huruvida jag har gjort en anmälning eller ej (vilket jag inte har gjort och inte jag heller.)

Får jag inte mina pengar ungefär lika försenat vad jag än skriver i meddelanderutan och får skylla mig själv? Jag tror det.

Vad har vi då gjort i dag? Vi har umgåtts. Pratat. Klippt lite gräs. Stannat gräsklipparen, tagit av oss hörselkåporna, utrett hur många äpplen som faktiskt har fallit till marken, att det är konstigt att storebror är på skolan och att vi är hemma utan honom...

Dåliga nyheter avlöser varandra och är det inte dödsfall så är det kraschade förhållanden och sjukdomar som folk drabbats av. Nog nu, tack.

Syltsocker

- Syltsocker, Maria. Maria, syltsocker.
- Hej hej.
- Hej.

Smultron, hallon och blåbär. Syltkokade allihop, men inte tillsammans. Fantastisk grej det där syltsockret.

Bild på hur det ser ut? Hur slutresultatet blev? Nej, det här är inte den typen av blogg.