torsdag 31 mars 2011

Vådan av att besöka en nystädad toalett

Vi har fantastiska lokalvårdare på mitt jobb. Förutom att de utför sitt jobb med den äran är de också otroligt trevliga. Jag önskar bara att de också var tvungna att bära namnskylt så att jag kan referera till dem utan att behöva säga "hon, den där lockiga blonda" eller "du vet hon som alltid ler och lyssnar på musik".

Deras städschema gör att de städar personaltoaletterna tio minuter innan vi har våra arbetsplatsträffar. Då inträffar följande: bråttom, bråttom biter jag tag i nyckelringsremmen för att snabbt dra ned det som rimligen bör dras ned och sedan kommer den obehagliga förnimmelsen, att toaletten är nystädad. Jag vet inte vad det är i det där medlet, men jag misstänker att det innehåller imponerande mängder bakteriedödande jox. Det där joxet fastnar på baksida lår och hur snabb man än är så hinner sittringen klistra sig fast mot huden och följer med halvvägs upp när man reser på sig.

Torsdagstankar i nobelprisklass.

onsdag 30 mars 2011

Testing, testing, dag #134

Jag har en treåring som testar hela tiden. Han testar både mig och maken, men av någon anledning så testar han mig som en galning. Testar, testar, tjatar, tjatar, gnäller, gråter, testar, tjatar.

I dag satte jag mig vid pianot när han höll på som värst. Jag och sexåringen började sjunga alla barnvisor vi kunde och till slut tystnade tjatmonstret som stod vid sidan om. Jag trodde att han hade gett upp - vilket bara visar att jag inte känner min yngste son. Han stod i stället beväpnad med en liten lergök och försökte överrösta pianoplinket och skönsången. Han spände ögonen ilsket i mig och blåste hårt i göken så fort vi sjöng.

Förra gången han inte gav sig utan höll på, då bar jag in honom i barnrummet och sade att han fick vara i sitt eget rum om han skulle sparkas och skrika så där. När han kom ut ur rummet trodde jag att han skulle säga förlåt, eftersom han kom raka vägen fram till mig, men som jag misstog mig. Han höll händerna bakom ryggen och drog sedan snabbt fram en leksak från barnläkarväskan - sedan spände han ögonen i mig och gav mig hårdhänt en spruta.

Han är rätt rolig, den lille, på ett otroligt påfrestande och ibland irriterande sätt. Då är det skönt med Facebook, där alla föräldrar med en treåring hemma, beskriver exakt samma vardag. Det hjälper att veta att man inte är ensam = )

tisdag 29 mars 2011

Giv mig styrka och läslust (i maj?)

Gud, ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod till att förändra de saker jag kan
och visdom nog
att förstå skillnaden mellan de två
.

kraft - behövs alltid
acceptera det jag inte kan förändra - ooo, så nödvändigt just nu i skolreformstider
mod - nåja
visdom - hallå, allå, llå, lå, åå (*ekar tomt*)

Läslust, var är du? Tog du illa vid dig när jag försakade dig för alla elevarbeten? Sitt och sura då, ungefär till i slutet av maj, för det finns inte en chans i Skottland att vi kommer att återse varandra förrän då.

lördag 26 mars 2011

Krumelurpillerlangare sökes!

Sexåringen började dagen klockan tio över sex med att berätta en Bellmanhistoria som innehöll ordet "röv". Det var inte så viktigt vad den humoristiska poängen gick ut på, utan det var mest spännande att säga "röv".

Han går omkring och sjunger nidvisor om SAIK. "Lär dig krypa, lär dig gå. Lär dig hata Skellefteå."

I förrgår var första gången han inte gav mig en puss och en kram när jag lämnade honom på fritids.

Krumelurpiller önskas köpa. Det här går alldeles för snabbt.

fredag 25 mars 2011

Ont krut... smäller högt

Jag älskar när vissa saker inte blir som man har tänkt sig. I dag blev det en högtidsstund att samla ihop returpapper, plåtburkar, petflaskor och glasburkar för att lämna dem i respektive container. Barnen utförde uppgiften med frenesi och de var dödströtta, eftersom de åkte på var sin kick-board hela vägen dit och hem.

Annars har dagen bjudit på sköna ting:
~ ett stycke biljett till Frankike betald.
~ en kollega gräddade en våffla. Låter kanske inte så extravagant, men med tanke på att enda sättet för honom att hitta till diskbänken är om någon skriver ned de exakta koordinaterna och sedan skickar dem till hans telefon, så var det veckans höjdare.
~ en pratig klass som satt andäktigt tysta.
~ en helgalen klass som har en topptia i underhållningsvärde. O, vad jag kommer att sakna dem.
~ När jag bad en klass avsluta uttrycket "ont krut..." svarade en elev undrande: "Smäller högt?"

torsdag 24 mars 2011

Mormor och morfar

Treåringen har skapat i dag.

"Vad har du ritat?" frågade jag.

"Det är mormor och morfar.
De har jättelånga armar och
båda har skägg."

onsdag 23 mars 2011

Äckelvarning på ilsken treåring

Treåringen är underhållande arg över att han inte kan surfa på riktigt på sin filt. Jag har svårt att stötta honom i problemlösandet.

Han är superförkyld och har en, ja, helveteshosta skulle jag vilja drista mig till att påstå. Värst är det på natten och när JAG inte får sova blir jag knäpp.

Sedan är han superirriterad också. Det skulle kunna bero på förkylningen, men jag kan väl konstatera att det lilla barnet i fråga har visat vissa tendenser på humöryttringar utan att en förkylning har annekterat hans kropp.

Inte för att det märks i texten, men jag precis tvungen att gå ifrån för att torka bort en två decimeter lång snorsträng som hängde ut ur hans näpna lilla näsa.

tisdag 22 mars 2011

Oooo, så trevligt...

Oooo, så roligt, säger fröken sonja i Gittan-böckerna åt allt de hittar på. Oooo, så roligt, säger fröken jag när jag får en egen dator. Eller, det finns två fel i den meningen: datorn är inte min egen och jag har alltså inte fått den. Ändå är den som min.

En skön promenad påminner om att våren och livet återvänder - även om det verkade omöjligt att detta skulle ske efter hårda vintermånader.

I postlådan kom en film som jag vunnit på Tradera. Jag har fyndat fyra par byxor till knähålsnötande sexåringen och för detta fick jag pröjsa blygsamma tvåhundra kronor. Filmen fick jag för 41 kr inklusive frakt.

Nu blir det skön hockeykväll med nya datorn i knät en stund. (Den som inte är min, men som ändå som är det.)

måndag 21 mars 2011

Molekylär biologi och snordyr bensin

Min bror är fyrabarnspappa. Det slog mig i dag att det kanske inte är någonting att höja på ögonbrynen åt. Att ha fyra barn, menar jag. Däremot håller det på att höra till ovanligheterna att du är fyrabarnsförälder tillsammans med en och samma partner. Så är det i alla fall i det här fallet, så det är bara att gratulera lite extra.

Varför är det alltid snorkallt när man tankar bilen? Kanske är det snålblåsten som gör att det svider lite extra. Fy vad dyrt.

I dag har jag haft besök av en doktorand i molekylär biologi. Det är ett helt okej jobb jag har. Jag har fått veta så mycket nytt de senaste veckorna att jag borde kunna tenta av en biologikurs eller två. Jag tror att jag börjar bli lite expert på framför allt genetik och stamcellsforskning.

söndag 20 mars 2011

En brorson gör entré

Jag har fått ett brorsbarn i dag (det låter mer timitt än att säga att jag blivit faster. Faster har någonting strängt och gråhårigt över sig, tycker jag.) Man inser inte förrän efter man har fått beskedet hur mycket man har väntat och längtat.

I dag har vi annars gjort både det ena och det andra. Det började med att jag spelade åt barnkören och det är alltid skönt att se vad som händer. Man vet aldrig så noga med barn, vad de kommer att hitta på. Treåringen fick för sig att ge mina armar och ben pussar medan jag satt och spelade för fulla hus.

Hamburgare och korv, fika, kaffe, choklad m.m. i backen innan vi gick in och fick diverse lamparmaturer monterade. Nu är det hockey och även om jag intalat mig att jag egentligen inte bryr mig, så rycker det i sportnerven och lulehjärtat går i gång.

I dag skrattar jag åt det här



Helen är Helen och Hugh Laurie är Hugh, hugh store hövding. Long live the Brittish.

fredag 18 mars 2011

Överlycklig för mindre

Sköna fredag. Två sköna ungar; en sexåring som nyss haft hem en kompis och när den kompisen (som kysste honom hej då) åkt hem ringde telefonen, så nu är han på väg hem hos en annan kompis. Denne kommer mest troligt inte att kyssa honom hej då, men vad vet man? Treåringen är överlycklig över att jag har satt i batterier i ett minipiano så att han kan sitta och göra irriterande ljud hela kvällen.

Maken har lånat hem en display som mäter elförbrukningen, så nu kan vi gå omkring här hemma och starta och slå av diverse maskiner för att se vad som drar mest el. Man kan lätt bli manisk...

Jag fick visa legitimation i dag. Man kan bli överlycklig för mindre.

Barnen fick äta en kvart före oss, så att vi skulle få några minuter över för att prata ostört. Det slutade med att jag satt vid bordet med en walkie-talkie och pratade med treåringen som stod på övervåningen och enbart sade "Klart slut". Det var dock trevligt att se maken tugga, för det är inte varje dag vi ses så många minuter. Lördag kväll verkar vara ledig för hans del, så vi passar på att bjuda hem goda vänner som vi ser allt för sällan.

torsdag 17 mars 2011

Indijana Jåns varje bland

Treåringen spände ögonen i mig i dag för att upplysa om att:
- När jag blir stor ska jag bli Indijana Jåns och kniva med den här kniven och svärda.

Jo men då så. Hälsosamma förebilder med sunda värderingar, avbockat. Det upplyser han mig om, varje bland (vilket på lillebrorspråk betyder alltid).

onsdag 16 mars 2011

En av historiens okejaste dagar

I dag har jag suttit med på ett intressant möte. Där satt tolv personer, varav tio visste mer om allt än vad jag gjorde. En av dessa tio var min högsta chef och hon är en riktigt, riktigt cool katt. Hon satt där, intagande, kunnig och entusiasmerande, och ägde. Hon ägde mötet, trots att hon inte sade mest. Efter mötet, som enligt skolmått mätt, var föredömligt fokuserat och kärnfullt gick jag kunnig och taggad där ifrån. Tänka sig, att det inte var omöjligt.

För den som slaviskt antecknar sådant jag berättar här, och som därför sitter i spänd förväntan över hur det går med hårtvätt av treåringen, kan jag berätta att det i dag gick. Storebroren tvingades duscha och tvätta håret eftersom han a) har haft friluftsdag och b) har varit på sporthallskalas. Som vanligt ville han inte ut ur duschen när han väl hade ställt sig där. Då kom lillen på att han ville bada, men jag sa att han inte fick eftersom han vägrade tvätta håret. Han framhärdade och lovade att han skulle tvätta håret, men jag nekade eftersom jag visste att han skulle börja gråta och skrika. När han lovade en gång till tänkte jag, trots den sena kvällstimmen, att jag måste ju smida när det berömda järnet är varmt. Sagt och gjort - ungen åkte i baljan och vi tvättade håret. Han hade hela tiden ett mycket underligt ansiktsuttryck, jag vet inte vad jag ska beskriva det med, men han varken gormade eller grät.

Nu sover båda telningarna, goluktande och skinande rena, och jag skriver in den här dagen till en av historiens okejaste.

tisdag 15 mars 2011

Jag ska bara...

Jag skulle sy en liten kappa till yngste pojkens rum. Bara. Sånt går ju fort. Ibland. Sedan kom det. Orden man fasar för de gånger när man bara vill göra någonting lite snabbt: - Mamma, jag vill hjälpa dig.

Han var inte som mössen i Askungen direkt. Det blev inget "vi ska sy och vi ska klippa vi ska..." utan: -Nej mamma! Jag viiiiiill." Så HAN har klippt, sytt, nålat, pressat, gasat på symaskinen och backat och fäst tråden. Nu har han dock somnat, mäkta nöjd med att ha sytt en gardin och hans min är obetalbar.

måndag 14 mars 2011

Jag önskar att jag kunde berätta några hemlisar

Jag önskar att jag kunde berätta om allt roligt jag är med om på mitt jobb. Jag önskar att jag kunde berätta om allt jag får höra när de stora barnen, som i sinnet ofta är ganska små, glömmer av att stora grytor också har öron. Jag önskar att jag kunde berätta sådant de säger när vi pratar om viktiga och stora saker i livet. När de säger sådant som jag blir tårögd av, eller när de säger sådant att jag måste ursäkta mig så att jag får gå ut till ett förråd och skratta.

Att arbeta som lärare, när jag får vara just lärare och undervisa, då trivs jag. Då är det världens bästa jobb.

söndag 13 mars 2011

Glassplitternatten

Med anledning av Saades vinst i melodifestivalen måste jag få ställa frågan om det inte, rent historiskt sett, redan krossats alldeles för mycket glas i Tyskland.

lördag 12 mars 2011

Trassel - Spoiler!

Okej, den som inte vill veta en avgörande detalj om filmen Trassel bör sluta läsa genast. Jag och kidsen gick på bio i dag och det var en riktig höjdare att sitta där i 1 h och 40 minuter med var sin välfylld godispåse.

Handlingen är fantastisk och är en bra variant av den om Rapunzel. Den räddande ynglingen kommer i skepnad av en ung och charmig tjuv som är just i klammer med rättvisan. På sidan om finns sköna side-kicks som får barn och vuxna att skratta högt.

Sedan kommer det: när Raider (som egentligen heter Eugene) kommer för att rädda Rapunzel kommer den svarthåriga otäckan Gothel (som håller Rapunzel uppe i tornet) upp bakom honom och sticker ner honom med en otäck dolk. Sexåringen bredvid mig blev likblek och tittade chockerad på mig.
- Nu vill jag inte se nå mer. Kom så far vi hem.

Det var riktigt otäckt, faktiskt, men det här är en riktigt bra film och jag fick honom att sitta kvar. Eugene ligger riktigt illa till i den där scenen, men oöverraskande nog klarar han sig. Gothel är den som i övrigt står för obehaget. Hon är skräckföräldern personifierad, även om man bortser från att hon rövat bort Rapunzel som baby och sedan hållt henne inomhus i 18 år. Hon säger att Rapunzel har lagt på hullet, men tar tillbaka det. Hon säger att Rapunzel är långsam och klumpig, men tar tillbaka det och så fortsätter det. Sättet hon framställs på när hon bryter ner den unga flickan är faktiskt rätt plågsamt, men tack och lov utvecklas Rapunzel till en stark och självständig flicka.

Det är väl ofta så med sådana här filmer; det bjuds på lika mycket för de vuxna som för barnen. Jag hade stött på en artikel om filmen innan vi såg den som berättade om fantastiska fakta och det kan man läsa om här. Tyvärr kunde vi inte se filmen i 3D, men det var ändå en fantastisk upplevelse.

Porr och djurisk kärlek

Jag dömer ingen (hrrm) men allvarligt, porr? Nyss hemkommen från en trevlig bokklubbsafton slår jag mig ner vid datorn för att varva ned och stretcha ansiktsmusklerna efter mycket prat och skratt. Jag slår på tv:n och tänker att det kanske visas någonting bra.

Förstå mig rätt. Jag är medveten om att man slår på vissa kanaler på egen risk efter midnatt, men ändå. Allt med uppföljarnumrering är en lågoddsare, men gäller inte t.ex. Saw-filmerna. (Dessa undviker jag av helt andra skäl.) Utan att stöta mig med allt för många människor måste jag ändå få ifrågasätta både intelligensgrad och utbildningsnivå på de personer som har satt titlar på de här filmerna. De borde antingen se till att avsluta grundskolan eller så söka in vid Komikerlinjen vid närmaste universitet.

Över till någonting annat (djuriskt) så har vi två inneboende den här helgen. Smulan och Maja har tillfälligt flyttat in i barnens rum medan den biologiska familjen (homo sapiens-familjen, inte Cavia Aparea Porcellus) är bortresta. Glädjen i de tindrande barnaögonen är nästan obetalbar. Som tur är har vi de små håriga tingesterna bara till låns och återlämnar dem på söndag. Ändå är det härligt att få se sina barn tillsammans med djur och höra hur deras röster blir än mer späda och mjuka. Med en allergisk pappa i huset lär husdjurserfarenheten bli mycket begränsad, men jag tror fullt och fast på att barn mår bra av att möta en annan varelse och bli varse om att denna är helt utlämnad till omsorgen och försorgen man är villig att ge.


torsdag 10 mars 2011

Minnesbilder

Det var aldrig dåligt väder när man var liten. Vissa saker minns man, tror man, för att man har sett det på bild. Det var alltid bra väder när man var liten, för att man tog kort när det var soligt? Alla på bilden skrattar och har rena kläder på sig.

Jag misstänker att de där korten är tagna innan barnen gick ut. Innan de fick blodsockerfall och griniga slog på personer som stod till vänster om dem. Jag tror att det var vackert väder på förmiddagen när kortet togs, och att det spöregnade när barnen skitiga och griniga gick in på eftermiddagen.

Jag tog med mig kameran i dag när vi åkte ut på skoterutflykt och borde väl ha fotat det här:två barn, arga, sura och med utdragen-byrålådsläpp plutande rakt in i linsen. Skitiga var de också. Kanske borde jag fota det, så jag kommer i håg hur det var.

Det var dock vackert väder...

onsdag 9 mars 2011

Onsdagsnajs

Sportlovsvädret visar sig inte på ett utopiskt vis, men så länge det är någon typ av väder är det bara att förhålla sig till det. Jag körde svärfars skoter och maken tog vår, så med vinden som rev och slet i oss blev det någon timme ute. Lillebroren i huset har haft nässelutslag på kroppen under några dagar och efter skoterturen var hela kinderna täckta med utslag.

Nu sitter jag här och har täljt fram en fantastiskt god mango, lyssnar på John Mayer och har en god bok bredvid mig. Storebroren har precis traskat hem från farmor och leker med havregryn och skotrar i en plåt. Lillebroren är kvar hos farmor och maken leker traktordetektiv i garaget.

Sköööönt.

tisdag 8 mars 2011

Teknikens Bus

Teknikens hus - ett helt hus där barn (och vuxna!) får trycka på alla knappar, göra vågor i vatten, känna på luftströmmar, styra flygplan, tåg och räserbilar.
En dag går så snabbt, så snabbt men det var härligt att tillbringa den med barn, make och pappa.
Nu är här tre barn och om en liten stund kommer ett fjärde. Najs. Ju fler barn, desto mer tid för mig - konstigt nog.


måndag 7 mars 2011

Det blir konstigt...

...när några i en film pratar dialekt medan andra pratar stockholmska. Eller? Är inte det konstigt? "It sku väl hon görra nå sånt?" säger den ena på vad som ska kunna uttalas i Lycksele. "Aaa, men asså trooor du iinte deeet?" säger den andra, som också ska föreställa vara en inföding.

(Utanför din dörr heter filmen för övrigt.)

Då går jag ner i min källare...

...för där blir jag sällare...

Jag och maken skulle rensa i källaren. Pappa tog barnen och vi klädde oss för att riva av ett arbetspass och på så sätt bli av med kartong, papper, plåtburkar och tomflaskor. Då ringde telefonen och maken åkte iväg på jobb.

Jag har rätt bra fart om jag får säga det själv. Jag önskar dock att man slapp otyget att behöva äta. Jag är inte arbetselak, men blir ganska hårdför när det gäller att hantera det som ska rensas.

Fem och en halv timme senare, 400 kr i pant rikare, åt jag en välförtjänt filportion och hann duscha innan barnen blev hemlevererade.

söndag 6 mars 2011

Det slår mig...

...att jag har sportlov. Det kom ju lite prematurt i och med lillebrorens insjuknande, men nu börjar jag inse att det inte väntar tidiga uppstigningar för att åka till förskolor och skolor. I stället väntar tidiga uppstigningar för att lillebroren vägrar vakna på rätt sida av klockan sex.

Jag försökte säga åt treåringen (eftersom han alltid påpekar hur stor han är) att nu när han är så stor kan han väl följa med storebroren ner och se på tv så att jag kan ligga kvar i sängen och dra mig en stund.
- Alltså vad då, säger sexåringen avmätt, så att du kan ligga kvar i sängen och pussas med pappa hela morgonen?
- Brukar jag göra det? tjuter jag av skratt. (Min man önskar nog att verkligheten vore beskaffad just på det sättet, men nej.)
- Alltså, vad fånig du är.

Vem är den här killen och varför bor det en tonåring i hans sexårskropp?

Sedan blir jag inte klok på det här med Försäkringskassan. Jag ligger långt ifrån att få ut 80% av en dagslön de dagar jag VAB:ar. Kanske är det för att det dras 1.4 dagar när du är läraranställd, men att gå back 700 kr per vabbningsdag känns inte bra.

I morgon - Teknikens hus!

lördag 5 mars 2011

Kan man säga att man har för stor gård...

...när man måste leta tio minuter för att hitta sin bil? Jag började med att konstatera att bilen inte stod utanför huset. Jag promenerade upp till traktorgaraget (eftersom traktorn stod ute på gårdsplanen) men där i stod skotern, logiskt nog. Jag gick ner till garaget som finns under huset, men icket. Jag tittade bakom vedboden men där stod den inte heller och inte stod den i carporten. Till slut tittade jag in i stora, mörka maskinhallen och där låg den och tryckte.

I väg till grannbyn, således, där morfar leker med barnen och mormor förbereder paltkok. Jag? Jag ser tremilen, sörplar kaffe och vet exakt hur bra jag har det.

fredag 4 mars 2011

Det här med att vårda barn

Det blev VAB med lilleman i dag. Man kan tycka att ett barn ska vara riktigt sjukt när man väl är hemma. Att det kanske somnar helt av sig själv på soffan. Att det sörplar i sig lite vätska då och då medan mamman ser på Oprah och skidstafett medan Spotify står på i bakgrunden.

Min sjukling har skitit löst och varit lite hålögd, men har studsat runt som en gasell och klippt papper till konfetti, skottat havregryn med småbilar och velat brottas på mattan.

Och sedan detta otyg. Youtubeklipp av Eric Saade. Popular. Manboy. Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy. Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.Popular. Manboy.

Skjut mig. Skjut mig nu.

torsdag 3 mars 2011

Om det här hade varit Facebook...

Min pappa är här. Han har busat med barnen, gett kvällis och borstar just nu tänder. Hade det här varit Facebook hade ni kunnat trycka på gillaknappen.

onsdag 2 mars 2011

En treårings liv och olustar

Det var dags, sannerligen var det mer än dags, för treåringen att tvätta håret. Medan jag spolade upp badvattnet satt han med mantrat: "Men jag ska ju inte tvätta håret."

Därpå följde en kvarts samtal där jag förklarade att vi visst skulle tvätta håret. Jag berättade att vi skulle hälla med en tillbringare och att han kunde hålla en handduk för ögonen så att det inte skulle komma vatten i ögonen.

Oavsett hur jag gör blir det superdåligt. Antingen är han eller jag arg. När badningen sedan är över tar jag fram en pyjamas. Fel pyjamas. Jag försöker möta honom halvvägs och erbjuder en annan pyjamas. Det är också fel pyjamas. Nu står han är naken och ber mig klä på honom. Problemet är att han inte vill ha någonting på sig.

Ska jag hålla i honom? Tvinga på honom den första eller andra pyjamasen? Ska jag lägga honom naken? Ska jag vänta ut honom tills han klär på sig själv? Hur kan det finnas så mycket vilja i en sådan liten kropp?

Sanningen är samtidigt att han kan bli lika arg om jag säger att han inte får springa med en sax och den saken är ju inte förhandlingsbar. Saxen bänder jag bort från hans ofattbart starka händer. Att tvätta håret, är det förhandlingsbart?

tisdag 1 mars 2011

Fläsk, norrsken och sexårskontroll

Norrskenet lyser inte med sin frånvaro längre, utan med sin närvaro och det är ett himlaskådespel värt att uppmärksamma. Det är lätt hisnande att blicka upp mot himlen, stjärnbeströdd, där ljuset kastas i grönt och blått i vågor. Fantastiskt.

Sexårskontrollen med, ja, sexåringen gick bra, men han får för sig att bli en annars kille när han sitter där med all uppmärksamhet. Helt plötsligt var det tråkigt att gå i förskoleklass och skolsköterskan intervjuade honom länge och väl om han hade kompisar, tyckte att det var svårt att lära sig nya saker eller om det var någonting som gjorde honom ledsen. Nåja, efter tio minuter en kvart framkom det att han bara skojade; att han tyckte att det var roligt, att han hade typ tio kompisar, att han tyckte att allt i förskoleklassen var lätt och att ingenting gjorde honom ledsen. Ja, förutom när han måste äta morötter då.

Makaroner och fläsk till middag i dag. Jag tror att det är första gången jag har tillagat det. För den som är intresserad alltså. Och antecknar...