måndag 28 februari 2011

Inte lika mycket sport när de erkänner direkt.

Jag konfronterade ett par (läs: fyra) fuskisar i dag på jobbet. Jag är inte arg, de får naturligtvis fuska hur mycket de vill och orkar, men de får inget betyg för besväret. Så här låter det:

Elev #1:
(Jag) - Jag blev lite fundersam över din inlämning.
- Jaha?
- Ja, du har inte skrivit den här själv.
- Jo.
- Är det så? För jag vet att du inte har skrivit allt själv.
- Okej, jag kanske inte har skrivit allt själv. Vilket stycke har du hittat?
- Hur många stycken är inte dina egna?
- Eh... Bara ett.

Elev #2:
(Jag)- Har du översatt din inlämning från engelska?
- Eh... Nej. Eller okej. Ja.
- Det blir inte så bra, vet du.
- Okej.

Elev #3:
(Jag) - Har du översatt din inlämning från engelska?
- Nej! Jag har skrivit den själv.
- Okej, jag tror dig. Men du har inte läst boken på svenska.
- Men! Hur kan du veta det?
- Stämmer det?
- Ja, men hur visste du?

Elev #4:
(Jag)- Din inlämning är bra där du har skrivit med egna ord, men delarna du har lånat sticker ut.
- Vad då lånat?
- Ja, de delar du har klippt och klistrat från nätet.
- It har ja gjort hä! Jag har ju skickat genom Urkund!
- Jo. Det blev ingen träff, men du har gjort om dokumentet från en word-fil till en bildfil. Dessutom har du använt ett stycke som är identiskt med en annan elevs inlämning.
- Men! Han sa att han skulle ta en annan bok.

Ja, se där. Det är inte lika mycket sport när de erkänner direkt.

söndag 27 februari 2011

Sånt som syns

Jag slog handen mot ett hörn i dag. Nu låter det som om det var meningen, men nej. Jag hade diskat upp och skulle skaka av vattnet från fingrarna när jag drämde ovandelen av handen mot ett hörn. Smärtan var faktiskt ofattbar. Armen domnade bort ända upp till armbågen och nu, tio timmar senare, sprättar det och pirrar i lång- och ringfingret fortfarande. Jag blev blek, kallsvettig och höll på att kräkas av smärtan och det kan låta fånigt, men det gjorde otroligt ont.

Nu har jag skurit mig också. Det blev bara ett litet sår, men ett fult sådant som det brukar bli när man skär sig på en konservburk. Det gick över fort, men det är lite typiskt. Såret som syns känns inte, och på handen där det inte syns någonting gör det skitont.

Tänk så enkelt det vore om samma sak gällde vårt känsloliv. Tänk om man kunde ha en liten ruta, kanske på handen eller på magen, där man kunde kolla läget. Tänk om man kunde dra upp tröjan på varandra för att se hur den andre mådde, bara för att vara säker. Tänk om allt ont kunde synas så att man blev förstådd och trodd.

Och ja, det tar emot lite att jag har skrivit "sånt" och inte "sådant" i rubriken. Det blev dagens utmaning för mig.

Snaknad

Lillebroren snaknar mormor och morfar. Han snaknar mig när jag är på jobbet.

Han tycker om att leka kvarågömma.

Han tror inte att han någonsin springt så fort som i går.

Han tror att vi antagligen måste gå ner i shällaren för att starta en tvätt.

Sedan vill han shöpa och shöpa allt roligt han ser reklam om på tv.


Egna ord, nya ord och avancerade ord kommer ut ur hans lilla mun. Det är svårt att inte skratta när han snaknar någon eller när han vill leka kvarågömma. Jag vet inte när adverben brukar komma in i språket, men den här lille killen har användning av flera.

fredag 25 februari 2011

Reality Bites - Flash mob - Jo!

Jag sitter här och är alldeles sentimental. Jag har upptäckt movieclips.com och har sett slutscenen i Reality Bites. Jag har tittat på flash mob Sverige på Youtube och blivit alldeles varm i hjärtat av alla stora leenden och glittrande ögon.

Sedan har jag förberett för att konvertera en ljudbok till mp3-format av den här killen och är han inte fantastisk: han gör det nämligen igen. Han anser sig ha tjänat tillräckligt med pengar, så han skänker allt överskott romanen inbringar till projekt som motverkar analfabetism. Är det inte någonting av det mest tilltalande, mest beundransvärda, mest godhjärtade, mest fantastiska och skönaste du hört i dag - i år? (Och jo, superlativen tog slut.) Glöm att våra länder konkurrerar med varandra i skidspåren. Go Jo!

torsdag 24 februari 2011

Så kan det gå...

Kör inte bil med lovikavantar. I alla fall inte om de har långa snören som dinglar fint med en liten tofs. Det kan få konsekvensen att du snurrat fast händerna runt ratten och inte kan manövrera bilen på ett för ändamålet avsett säkert sätt. Jag säger inte att det har hänt mig i dag, men det kan bli så.

Det är lättare att be om förlåtelse än att be om tillåtelse, har någon sagt mig, och ändå bad jag chifen om lov att sitta hemma och rätta nu på eftermiddagen (det är snorkallt i mitt arbetsrum). Jag skrev en e-post och frågade och har nu fått svar att jag är förlåten. Det är härligt.

Jag skulle ha träffat en skön böna i dag, men eftersom makens jobb dyker upp lika oväntat som påskharen på julaftonsnatten är det bara att ringa och ändra planerna, sucka lite och planera in en ny dag.

Nu sitter jag här och har redan rättat bort massor. Det är nästan så att jag borde få betalt enligt ackord, för rackarns vad bra jag är. När man dessutom har sådana fantastiska arbeten att läsa är det bara luta sig tillbaka, njuta och plita dit ett MVG.

Och så lite kaffe på det...

onsdag 23 februari 2011

Måste bara...

...på tal om kylan, tillägga att jag tycker att det är tråkigt att norrskenet lyser med sin frånvaro.

Boktokigt och sexårsspännande

Sexåringen är obehagligt duktig på att få datorn att lyda minsta scroll. Han hanterar min Xperia med lätthet och har skrattat gott åt mormors telefon som inte har en touch-skärm.

Det är en bok! är en bok om en bok. Hängde du med? Jag får samma känsla för den här boken som jag får när jag ser tecknad film tillsammans med barnen. Filmen har barnen som målgrupp, men lägger in roliga detaljer för vuxna att roa sig kungligt åt. Så är det i den här boken också, för hur duktig sexåringen än är på datorer så vet han inte var det innebär att twittra. Lane Smith låter de söta djuren fråga Apan om man kan blogga med den, twittra med den, ladda ned den. Tvärt emot alla läsplattor och iPads så är den här boken just en bok och en mycket trevlig att bläddra i. Treåringen fattar för övrigt ingenting.



Mer spänning har vi då fått i och med nästa bok. I Den skräckslagne stekelsamlaren av Annalena Hedman får vi möta Abbe som är livrädd för kryp. När hon och kompisarna berättar läskiga berättelser om spindlar som lagt ägg i en böld i någons hals blir det alldeles för spännande och hon måste gå hem till mormor och bada bort allt som killar på kroppen. När hon möter bibliotekarien Sven, en hängiven entomolog som insisterar på att Abbe ska titta på hans insektssamling, utlovas stora äventyr.

Det roliga med den här boken är alla svåra ord. Precis när man som högläsande mamma - eller pappa - undrar om man borde förklara ett ord eller två, förklarar Abbe i boken själv att hon fått en fin kalender av sin morfar där hon skriver upp storord. Storord är sådana där ord som vuxna använder och hon plitar således ned både entomolog och tvekäftad sågstekel.

tisdag 22 februari 2011

Förvånad? Inte särskilt

Jag drog kapuschongen över huvudet och fick en skruvmejsel i skallen. Blev jag förvånad? Inte direkt. Det är ungefär vad man kan förvänta sig när man bor i samma hus som mina tre grabbar.

Jag har haft en härlig dag på jobbet i dag. Blev jag förvånad? Inte alls. Det finns en plats i himlen för alla kvinnor som hjälper varandra. Det finns en plats för alla män som stöttar alla kvinnorna också. Kanske är det så att det finns en plats i himlen för alla, men de jag har träffat i dag förtjänar en VIP-plats.

I dag är första dagen jag känner mig helt återställd. Jag småkraxar visserligen, men orken är tillbaka. Är jag förvånad? Nej, det var sannerligen på tiden.

måndag 21 februari 2011

Skriva av sig

I dag har jag skrivit av mig. Det blev två A4 och nu känns det så skönt. Nu ligger känslorna där i form av sammansatta bokstäver och de kan blänga på varandra bäst de vill. Det är så skönt att lyfta ut en del saker ur huvudet och på så sätt bli fri dem. Det påminner mig om minnessållen som beskrivs i Harry Potter-böckerna. Trollkarlarna drar ut vissa minnen ur huvudet och sätter dem i ett minnessåll; en glasburk där minnet kan sväva omkring, men ändå är det tillgängligt för trollkarlen att sätta sig ned och titta på minnet utifrån.

När jag nu har min text framför mig kan jag titta på den utifrån. Den är mest avsedd för mig. Jag kommer inte att skicka iväg den till den person som borde få se den, men jag kommer att skicka i väg den till en person som ska få vara mina andra ögon. Bara för att få lite mer perspektiv.

Good evening. And in case I don't see you: good night, good morning and good afternoon.

söndag 20 februari 2011

Indikatorer på att dina barn börjar tillfriskna

Gnäll.
Snäll.
Mys.
Gräl.
Mat.
Trassel.
Hungrig.
Gråt.
Mys.
Mat.
Trubbel.
Gråt.
Hunger.
Mys.
Gräl.
Sömn.
Utmattning.

lördag 19 februari 2011

En helvetes vinter

Nej, det är inte sexåringen som har svurit igen, utan jag har läst romanen En helvetes vinter av Daniel Woodrell. Ute här hos mig råder värsta fimbulavintern och efter att ha läst om sju nyanser av snö känner jag mig just nu kall så in i märgen. Det är nog ingenting i jämförelse med sextonåriga hjältinnan Ree som i ett helvetiskt vinterlandskap tar hand om sina två småbröder eftersom hon har en psykiskt sjuk mamma och en pappa som specialiserat sig på knarkframställning.

När fadern försvinner upptäcker hon att han har använt huset och de få tillgångar familjen har åt att ställa borgen och enda sättet att behålla huset är att finna fadern, död eller levande.

Jag ska inte berätta mycket mer om den just nu, eftersom vi ska diskutera romanen i bokklubben och jag tror att jag spar mina tankar till dess. Jag kan dock avslöja att den är läsvärd.

fredag 18 februari 2011

En treårings känsloliv

Dramatiken står treåringen för i det här huset. Jag kom hem från jobbet och var hemma tre timmar innan det var dags att äta middag med kollegiet på Doktorsvillan.
- Klä av dig igen, sa treåringen med rynkad panna.
- Nej, jag ska åka och äta middag med mina jobbarkompisar, svarade jag.
- Men klä av dig!
- Nej, nu ska jag åka. Ha det bra i kväll.
- Men! Mamma! Du är så mjuuuuk!
- Ja, men pappa är ju hemma.
- Men DU är mjuk.
- Ja och jag kommer hem senare.
- Men du har ju redan varit borta en gång i dag.

Det är svårt att argumentera mot. Så nu sitter jag här, alldeles mätt och alldeles mjuk.

torsdag 17 februari 2011

Filmfail

Jag sitter och tittar på slutet av filmen The Proposal. Sandra Bullock skrider fram mot altaret, på god väg att gifta sig med sin assistent för att förhindra att hon ska utvisas till Kanada. Textningen lyder:
- Har du tappat bort den här, din eländiga turk?

Jag anar att textningen hör till en helt annan film. Vilken vet jag inte. Roligt blir det.

Status quo

Status quo ante bellom. Vi sitter här i oförändrat tillstånd.

Snor ute, snor inne, snor i hjärta, snor i sinne. Feber i pojkarna och svinkallt ute.

Jag är glad att jag har jobbat i går och i dag. Om jag tvingas lyssna till ytterligare en signaturmelodi till ytterligare en hjärndöd serie på barnkanalerna så skriker jag. Värre tortyrredskap får man leta efter.

Jag är också glad över att jag har jobbat av den anledningen att jag tycker att jag har så roligt jobb. Ta en klass full av grabbar, släng in ett ganska svårt uppdrag, luta dig tillbaka och iakttag när de löser uppgiften tillsammans. Kommentarerna är obetalbara och med tonfall och ordval är kafferasten räddad.

onsdag 16 februari 2011

Piller och droger

Jag kände mig pigg, så det var således min tur att jobba och makens tur att VAB:a. Vid lunch tog jag en ipren för att bli av med den bultande huvudvärken. Det är segdraget det här!

På eftermiddagen fick vi besök av narkotikapolisen som berättade om droger. (Alltså kollegiet. Inte jag och maken.) Vi satt som andäktiga blåbär och rodnade över vår okunnighet. Jag får god lust att uppmana alla föräldrar att tjuvläsa sms på barnens mobiltelefoner, att de ska hacka deras MSN och Facebook-konton.

Barnen visar inga tecken på att bli bättre, men i dag har de i alla fall gjort goda försök att sova bort det onda. Ute är det kallt. För den som missat den detaljen, tänkte jag.

måndag 14 februari 2011

Alla chokladhjärtans dag

Jag köpte chokladhjärtan till min make i dag. Nu har jag snart ätit upp alla själv. Det är kärlek det. Han hade inte köpt någonting till mig, så det kan han gott bjuda på.

Jag önskar att jag kunde säga att barnen sover fridfullt i sina sängar, men varför ljuga? De sover feberaktigt i sina sängar. Den ene yrade i går och sjöng halva Blinka lilla innan han låg och höll en lång monolog om hur sången sedan fortsätter. Den andre ligger och ritar cirklar i luften och mumlar "...och sen går det så hääääär, och sen så häääär och så så häääääär."

Jag gillar väder och - 30 är alltid intressant, bara inte så länge.

Gradering

Sexåringen hade feber i går och i natt. Ingenting just nu.

Treåringen har 38,6 men springer omkring som vore han feberfri.

Vi har sovit med sovrumsfönstret öppet i natt eftersom treåringen vägrade ta febernedsättande och mycket sakligt argumenterade emot mig när han hade över 40 grader i natt.

Ute var det - 31 under natten och morgonen och det är ganska skönt att inte behöva åka i väg någonstans. All planering och alla möjligheter att göra någonting vettigt av det jag har satt i gång på jobbet är helkört så det är bara att luta sig tillbaka och jobba på att ta livet av förkylningen som vägrar släppa taget.

söndag 13 februari 2011

Nästa!

Och där trillade storebroren också dit. Nej men god konvalescens då.

Varsågod, nästa.

Nu är lilleman sjuk. Nästan 40 i temp och begynnande hosta så jag blir hemma för VAB i morgon. Själv har jag min första feberfria dag men förkylningen behåller sitt fasta grepp om min kropp och bäddar in huvudet i ett susande ludd.

Det kan kanske vara läge att påminna sig om hur kroppen mår någon eller några dagar efter det att febern släppt, så att man inte åker iväg med barnen till förskolan så snart de är feberfria. Deras (barnens) arbetsdagar är inte att leka med.

fredag 11 februari 2011

Jag förstår inte...

...att det görs så många filmer som handlar om sport och en hund. En hund som ska spela baseball, basket, pingis... Obegripligt. Ännu mer obegripligt är att det har visats inte mindre än två sådana filmer idag. När jag är sjuk. Det är mycket, mycket synd om mig. Fortfarande.

...att min man såg en hel romantisk komedi med mig denna kväll. The ugly truth levererade fult språk, mycket buskis, dråpliga situationer innehållande en vibrerande trosa, en snedkäftad skotte och en rådjursögd blondin. Sade jag att han såg hela filmen? Jag ljög. Han gick iväg när det var kvar cirka två minuter. Vilken typ av människa gör så? Man måste se hela filmen. Annars är man... en man.

...att febern inte ger sig. Tempen ligger för närvarande cementerad på 38,2 oavsett om vi talar morgon- eller kvällstemp. Ska det vara så? Sa jag att det är mycket, mycket synd om mig? Vi är bortbjudna på en middag som vi sett fram emot och jag vet inte hur värdinnan ställer sig till att ta emot en snorig och vattenögd gäst (och då menar jag inte maken).

...varför det inte finns choklad i det här huset. Allt skulle kännas betydligt bättre med lite choklad, eftersom det är lite synd om mig.

Tänk om...

Det här är en sådan vacker bok! Jag säger inte det för att det i första versraden står att läsa om en palt (pitebo som jag är), utan för att berättelsen om en förälders kärlek till sitt barn aldrig har presenterats på ett mer passande vis.

Bilderna är helt fantasiska och texten får underläppen att darra, både på mig och på min sexåring. Nyvunna kollegan från Frankrike påbörjade genast en översättning så att hon skulle kunna läsa den för sin systerson när hon reste hem. Så bra är den. Om du behöver en doppresent, en födelsedagspresent eller bara en riktigt, riktigt skön godnattbok så är det den här du ska se till att införskaffa.

Tänk om... jag var en harmamma, en spindelmamma eller en skräcködlemamma (hmm, det händer ju också kanske i bland) - vad skulle jag skydda mitt barn från då? Vad skulle vi göra på dagarna och vad skulle vi äta?


Tänk om jag var hare och du min lilla palt
Jag skulle ge dig kärlek och vara med dig ÖVERALLT
Vi skulle skutta över skogar, åkrar, ängar
hoppa högt och göra djärva, tvära sängar
Vi skulle busa i månens bleka sken
och sniffa nattens dofter ur sommarvarm syrén
Vi skulle snatta sallad ur en öde köksträdgård
och sova under motorhuven i en rostig gammal Volvo
jag skulle skydda dig mot räv oc hög och hund
och inte gå ifrån dig en endaste sekund

eller

Tänk om JAG var liten och tänk om DU var stor
Och vi satt här tillsammans i huset där vi bor
Du hade städat hela kvällen och lagat fiskgratäng
Jag hade spelat tevespel och hoppat i din säng
Du fick borsta mina tänder och ta på mig min pyjamas
Jag ville vara nära dig så att vi kunde kramas
Sen öläste du en saga i lugn och ro för mig
Och för alla mina nallar som lyssnade på dig
Ja, tänk om du var jag och tänk om jag var du
Du skulle viska i mitt öra: - Det är dags att somna nu

Utgiven av Rabén och Sjögren.

torsdag 10 februari 2011

Ja si sa'n...

...åsså sa'n et na mäir den dan.

Feber, men inte så hög. Tillräckligt för att inte gå på jobbet. Frågan är om det inte hade varit lugnare på jobbet. I stället för 90 elever att möta har jag brottats med en treåring vars envishet är värdig en gammelget. Jag har försökt förklara att jag är sjuk och vill vila, men han förstod det som "okej, vi brottas tills du stupar".

Just nu funderar jag över om det är bättre att ligga här och ha feber eller om man ska käka tabletter för att hålla febern nere. Blir jag frisk snabbare och febern får bränna ut det onda? Eller spelar det ingen roll?

Det är hur som helst ganska synd om mig. Jättesynd faktiskt.

onsdag 9 februari 2011

Snorsångare

Jag sitter och funderar över det här med smörsångare. Oromantisk och pragmatisk som jag är tänker jag hellre, och roas av, snorsångare. Så otroligt mycket roligare.

När du är riktigt, riktigt snorig inte bara sänks din röst en halv oktav, utan du får också en intressant klang både på stämbanden och i bihålan. Jag blir lite som Phoebe i Vänner när hon tycker att hon sjunger bäst när hon är förkyld. Min heshet får mig att gå lägre, sjunga snyggare falsett och få en härlig knarr där emellan.

Undrar hur lukrativt det skulle vara att kränga skivor med snorsång. Om man sätter en älg på omslaget kanske den skulle sälja riktigt bra på Jokkmokks marknad till exempel. Låtar som skulle återfinnas på listan:
Only snor
A whiter shade of snor
What a wonderful snor
...

tisdag 8 februari 2011

Just nu önskar jag mig hög feber

Jag önskar att jag fick riktigt hög feber. En ordentlig genombrännare med frossbrytningar och bultande ögonglober. Nu sitter jag med nå fjes, 37,9, rethosta och olust i kroppen. Det är ingenting att stanna hemma från jobbet för. Man blir ju aldrig frisk om man aldrig blir ordentligt sjuk!

Vissa av mina symptom, bland annat tröttheten, kan också bero på baksmällan som drabbade mig efter det att vi vinkat av fransoserna på flygplatsen. Vi klarade det. Det var en uppgift jämförbar med en intervallträning på Vallsberget, men vi klarade det.

måndag 7 februari 2011

Lost in translation

Tänk vilken bra sammansättning av ord detta är: lost in translation. Filmen var för övrigt också riktigt bra, men just denna treordsmening gör sig ständigt aktuell. Det är så mycket som går förlorat när man översätter - något som varit högaktuellt under den senaste veckan i och med franskbesöket. Vi har pratat på och skrattat hej vilt i alla fall, men nog är det mycket som försvinner under samtalets gång.

Denna kväll bjöds det på föreläsning av översättaren Agneta Ségol som är bördig från Bollnäs, men som sedan länge är bosatt i Caen i Frankrike. Hon berättade mycket livfullt och vältaligt om sin översättargärning. Den lilla språknörden i mig ler stort när hon berättade om bryderierna partikelverben kan orsaka. Om du vill ha en lång, lång (i det närmaste ändlös) lista på partikelverbsexempel kan du besöka den här sidan.

Madame Segol berättade också om svårigheten att översätta Emil i Lönneberga med alla dialektala egenheter (Emil läspar i Frankrike som egenhet) och om att bildspråken kan bli lidande eftersom solen är femininum i Sverige och månen är maskulinum (gubben i månen). I Frankrike är det tvärt om och därför blir det problematiskt när Lagerkvists versrader "och solen löser sitt långa hår" ska översättas.

På förmiddagen besökte vi Smurfit Kappa med rundvandring i de luktrika lokalerna. Jag trodde för en sekund att minst två elever skulle svimma, alternativt kräkas, av odören, men tack och lov hände inget av detta. I morgon är det au revoir för den här gången, men vi ser verkligen fram emot att besöka våra nyvunna vänners hemstad Caen i maj.

söndag 6 februari 2011

Snorkallt

Dra ändå vad kylan suger energi. Dagen har bjudit på ärtsoppa och varm punsch ute på Renön. Promenaden efter maten var snorkall och eftersom jag och maken hade tillbringat morgonen på var sin skoter med barnen var jag redan kall in till märgen.

Nu kryper graderna ner mot - 26 och det stod långfärdsskridskor på programmet för i morgon. Eller så kanske inte?

lördag 5 februari 2011

-Tooorta? - Tåååårta!

Trerätters middag för fransmännen, kära kollegan och hennes man. Bon, bon. Västerbottensostpaj med romsås och grönsallad till förrätt, kycklingfilégryta och ris till varmrätt och kaffeindränkt chokladtårta med punschgrädde till efterrätt. Det är inte ett exempel på det klassiskt svenska köket, utan snarare - faktiskt - det franska: grädde, mer grädde, smör och mer grädde.

Tre döda renar i diket strax utanför byn var ett av kvällens stora samtalsämne. En annan utdragen konversation gällde surströmmingens vara eller icke vara.

Barnen visade upp sig från sin roligaste och gulligaste sida (kanske för att de fick se film och äta klubbor) men vi höll på att falla av stolen av skratt när treåringen rättade fransmannens uttal på tårta. Inte bara en gång, utan tre.
- Tårta!
- Torrta?
- Tååårta!
- Tooorta?
- Tååååårta!

fredag 4 februari 2011

Ord man måste googla när man måste förklara en meny för en engelsktalande fransman

hälleflundra: halibut (engelska), flétan (franska)
havtorn: buckthorn (eng), nerprun (fra)
jordärtskocka: Jerusalen artichoke (eng), topinambour (fra)

Andra ord vi kört fast på:
löja: bleak (eng)
(löj)rom: roe (eng)
malm: ore (eng)
järnvitrol: (copperas)

Det är i tassemarkerna av dessa ord våra samtal rört sig. Mycket mat (fisk) och många frågor om hus och mark. När jag berättade om kyrkstugorna gick det bra att berätta om pigorna (the maids) men jag kom inte på ordet för drängar (farmhand).

Jag vet inte hur många gånger vi har sagt och hört ordet municipality (kommun). Nu klingar det i huvudet som ett mantra. Det är ett ord som ligger rätt intressant i munnen.

torsdag 3 februari 2011

Lite whiplash i själen

Ännu en trevlig dag. Allt flyter som en vårbäck. Vi pratar engelska, stakar oss på vissa ord, fyller i åt varandra och ibland kommer vi inte alls på vilket ord vi söker. Då frågar vi franska kollegan som talar svenska som vilken infödd som helst (!). Då säger hon ordet på franska till andra franska kollegan som undervisar i engelska, så kan han säga det på engelska. Puh.

Den trevliga dagen slutade riktigt, riktigt nattsvart med två riktigt, riktigt tråkiga nyheter. Just nu har jag lite whiplash i själen. Jag är dock oändligt tacksam för att min familj mår bra, att alla är friska och att vi har möjlighet att leva nära varandra.

onsdag 2 februari 2011

Madame Öh!

Ännu en dag av franska och engelska i en salig blandning. Våra svenska elever sköter sig exemplariskt och jag njuter av att få se hur väl de tar hand om sina gäster. Skratten haglar och vi är lyckliga mitt i tröttheten.

Kulturkrockarna haglar lika tätt som skratten. Min franska kollega, som för övrigt bara är 28, kallas "madame" av sina elever. Mina svenska elever ropar "öh, hörrö" efter mig i korridoren.

Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag tycker att det är så roligt att bli fastropad för att de vill tala om hur jobbigt och svårt matte E-provet var, men att de gjort sitt absolut bästa. Det är så roligt när de berättar om hur de har gjort bort sig, att de har lite feber och att de vill ha hjälp med att formulera ansökningsbrev. Tänk så mycket som händer i de här unga människorna på tre ynka år.

Nu är det dags, sannerligen är det mer än dags, att ta en tidig kväll. Bonne nuit et dormez bien.

tisdag 1 februari 2011

Hjälp! Vem är jag och varför tänker jag på frangelska?

Jag har läst Caroline af Ugglas "Hjälp! Vem är jag?" och inser att det jag känt till om denna stora, lilla kvinna bara är en snöflinga av ett stort isberg. Du kan läsa mer om boken här.

Nu snurrar det i knoppen av franska och engelska, eftersom jag och kära kollegan åkte till flygplatsen och hämtade hem 17 elever och två lärare som anlände från Caen i eftermiddags. Nåja, vi hämtade inte hem alla 19 i en och samma bil. Det stod en hel drös med helspattiga och nervösa svenska elever bredvid oss som ordnade den saken, men visst fladdrade fjärilarna i den här magen också.

Två nya bekantskaper har konverserats under kvällen, på engelska och franska, - på frangelska?! och jag är så trött, så trött. Mina barn har lagt sig till med den goda - gamla - vanan att vakna 05.20 igen. Nej, men det är bara att krascha i säng och gå vidare då.