fredag 30 juli 2010

Bokutlottning

Jag fick Lobbyisten hemskickad av Norstedts förlag tillsammans med en annan bok. Två veckor senare fick jag samma bok igen. Dubbeltack för det, alltså.

Därför passar jag på att lotta ut den här. Jag har aldrig använt bloggen till det förr, men jag testar. Kanske finns det någon lässugen människa där ute.

Utlottningen pågår till och med onsdag nästa vecka, alltså den 4/8.

Spelregler (eller lät det torrt och tråkigt? Vi kallar dem ROLIGA spelregler):
- Jag är både enväldig och enfaldig domare. Utlottningen kommer att vara högst opartisk och min man kommer att övervaka att allt går rätt till. Hans engagemang kan ifrågasättas men kommer ändå inte att kunna överklagas.
- Du måste inte ha en egen blogg. Skriv en kommentar till det här inlägget och tala bara om att du vill vara med.
- Du kan vara anonym. Om det blir du som vinner meddelar jag det på bloggen och då får du maila mig din hemadress. Vid det laget blir det dock svårt att vara anonym .
- Om vinnaren är en person i min närhet tar jag mig friheten att antingen hemsöka denne eller så tar jag med boken till en allmän plats för överlämning.
- Boken bör läsas inom ett år efter vinst (av vinnaren att föredra) och sedan förväntar jag mig ett utlåtande i form av en kommentar på mitt blogginlägg av boken. Det hittar du här.

What the f*ck. Good luck.

torsdag 29 juli 2010

Sverigedemokrati?

Tittar på baksidan - i dubbel bemärkelse - av Sverigedemokratisk tidskrift som kom i brevlådan i går. Inte för att jag prenumererar, utan för att den delas ut som reklam. Jimmie Åkesson står leende med sina rasistiska händer nedkörda i byxfickorna under rubriken "En ansvarsfull invandringspolitik". Enligt min mening finns det ingenting ansvarsfullt i det motdrag de presenterar. Som inlämning i skolan skulle det bli IG eftersom texten i alla bemärkelser brister i betydelsebärande element. "Staplande av ord utan inbördes ordning" skulle Hans Rosenfeldt kalla det i "På minuten". Det sägs att all reklam är bra reklam och nu bidrar jag till att föra ut deras budskap, inte för att rekrytera fler utan för att göra det lilla jag kan för att motverka dem.

Det debatteras huruvida SD är rasistiska eller ej. Allvarligt. Råder det verkligen någon tvekan kring den frågan?

Hela tidningen andas "Rapport från mitt studiebesök i Danmark". Pia Kjaersgaard kanske har gett dem någon sorts handbok i att föra ut främlingsfientliga idéer. Skillnaden är att det är hon som är påhittig och tyvärr alldeles lysande i sin retorik medan SD med Åkesson i spetsen plagierar, snor och stjäl för glatta livet eftersom de är totalt fantasilösa. "Ditt land - ditt valg" stod det på Dansk Folkepartis valaffischer. "Det är ditt land och ditt val" står det i SD:s tidning. Mellanstadieplagiat, sa Bill. Mellanstadieplagiat var ordet, sa Bull. Åkesson skulle i alla fall kunna vara så pass ärlig att han började bryta på danska.

onsdag 28 juli 2010

Festligheter, fastigheter, apparater och omlån

I går var det dags för tjejkväll med syster, moder, kusiner, ingift moster och några andra inbjudna. Det bar av till Luleå där molnen lättade och havsutsikten visade sig från sin bästa sida. God mat och sju olika glas med nio olika sorters innehåll blev en lyckad inramning på en flera timmar lång middag.

Det blev inspektion av ett garage som nästan är större än huset jag själv bor i samt husesyn av den stora, ljusa villan vid strandkanten som vi hört så mycket om. Det var fantastiskt fint och vi somnade mätta och lyckliga.

Mormor och morfar åkte iväg med barnen och jag har tagit en långpromenad med radio i hörlurarna. Min i-Pod har gett upp och blänger ilsket på mig så snart jag närmar mig den. Jag avskyr när apparater jag i det närmaste har blivit beroende av har den attityden. Men skrattar bäst som skrattar sist - jag ska byta ut eländet så får den känna på hur det är att bli avvisad.

Nu bär det av på kusinbarnskalas innan jag ska krypa in på biblioteket på bara knän och med mössan i hand. Jag är så sen så sen med två böcker. Underbara bibliotekarien brukar dock bara le och säga: - Vi får väl se om de (böckerna) sprängs. Gör de inte det så går det nog bra.

måndag 26 juli 2010

Den enes skräp - den andres skatter: Fynda långsamt

Dagen bjöd på en hel del nygammalt. Efter diverse besök på ortens antika och seconhanda affärer samt urstädning av ett stort härbre och en äldre kvinnas garage följde följande med hem i bil och på släpvagn:
- en stycken julestjärna, 60-talsmodell.
- en stycken soffa, 60-talsmodell.
- en liten trådhylla, vit och röd.
- en snurrstol, skön och snygg i behov av målarvård.
- 1,27 löpmeter bänkskiva i vitt och grått + två små bitar i samma stuk.
- en slangvinda.
- en lång sverigekarta, äldre modell.
- stuvbitar av vaxdukar, uppskattningsvis 60-tal.
- en rulle gammal tapet, 50-60-tal.
- en plåthållare (en sådan där som håller flera plåtar på höjden när man bakar).
- skyfflar och snöföra.
- kofot och såg.
- armband och jacka.
- smått och gott skräp som jag ska ha roligt med.

Den enes skräp - den andres skatter.

söndag 25 juli 2010

Varför gör du så?!

Tvååringen springer rakt in i mig och studsar bakåt och faller hårt.
- Men mamma! Du ka ite tåå dää!

Tvååringen springer och faller över en leksak han har lämnat vind för våg. Han faller. Hårt.
- Men mamma! Dä ka ite tåå dä!

Tvååringen springer in i bordet. Slår sig. Jättehårt.
- Men mamma! De ka ite tåå dä!

Någon har sagt att en mors tålamod är som en tandkrämstub: oavsett hur mycket man använder finns det fortfarande lite kvar. Det stämmer inte.

11-timmarsnatt

Jag somnade med barnen i går. Jag kände det på mig redan vid läggning, så jag gjorde alla nödvändiga förberedelser: borstade tänderna, slog av alla apparater som inte bör stå på och släckte lampor.

Vaknade 03.15. Pigg. Då hade jag sovit från åtta och hade således fått de timmar jag brukar sova - med råge. Jag har snittat på 6 timmar den senaste tiden. Låg vaken och lyssnade på ingenting. Slumrade till men vaknade igen när maken skulle iväg till jobbet kring kvart i fem. Sedan slog någon mig i huvudet med en klubba och jag vaknade 07.15 av en pigg femåring.

Det kan aldrig vara nyttigt att sova så här mycket. Jag har ont i kroppen: ryggen, huvudet, armarna och huvudet. Sa jag huvudet två gånger? Ja, så ont har jag.

En fråga: om man har stekt upp 1.6 kg köttfärs, hur i hela fridens dagar ska man vara sugen på att äta upp det efteråt?

lördag 24 juli 2010

Så kan det bli

En tre dagars ledighet för maken blev istället helgjobb. Igen. Tvååringen konstaterar att pappa bala jobbal å jobbal å jobbal. Igen. Men det går bra. Planerade småutflykter varvas med att femåringen ska på sexårskalas. På måndag kommer systeryster hem från hufvudstaden.

Maken hade hunnit fråga femåringen om de skulle gå på någon typ av rallycross på söndag, men det blev således inställt. Vad man kan lära sig av det? Att aldrig fråga någonting där svaret är givet förrän man vet att det verkligen blir av. Nu gullber femåringen att han och jag ska åka ändå. Jag vill. Verkligen. Inte.

Efter trevligt sällskap med mycket lek barnen emellan och nästan ovanligt mycket vuxenprat stora emellan känns det ändå som om vi fick lite helgkänsla. Så kan det bli.

fredag 23 juli 2010

Så mycket att säga...

...men så liten ordning på tankarna.

Jag läste ut Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk" i går och har satt lappar för att markera viktiga och tänkvärda sidor. Många lappar blev det. Citaten och tydliggörande liknelser tecknar en mångsidig bild av Danmark: roliganer och islamofober, liberalister och nationalister (inte för att de behöver vara varandras motsatser), gästfria och främlingsfientliga.

Det mest skrämmande är att Sundström pekar på hur Sverige sneglar på Danmark som ett föredöme i många fall där de verkligen inte borde vara just ett föredöme. Hon visar också på hur vissa partier tydligt färgats av sina studiebesök i landet över sundet. Jag har aldrig varit lockad att rösta på vare sig Folkpartiet eller Moderaterna, men efter den här läsningen är det ingen risk heller.

Omslaget visar på den sköna satir och ironi Lena Sundström svänger sig med i det här reportaget. Hon har en underbar självdistans och lyckas verkligen lyfta fram det kärleksfulla och det skrämmande i sina möten med danskarna. Hon demoniserar ingen, förutom Pia Kjærsgaard då, men detta med all rätt.

Jag ska slå upp mina lappmarkerade sidor och fundera lite innan det blir en boklogg i Bokgalleriet. Återkommer.

torsdag 22 juli 2010

Facebook fascinerar

Facebook fascinerar mig. Föredetta klasskamrater tar trevande kontakt och jag närmar mig lika trevande dem. De eller jag skickar en vänförfrågan med ett kort meddelande om att "oj, finns du också här?" och sedan svaras det att "ja, så roligt att se dig igen!". Och det är det. Jag tycker att det är jätteroligt att få höra vad tjejen från parallellklassen under högstadietiden gör till vardags och blir glad när vi skojar om helt vanliga saker 15 år senare. (Okej, 15 år räcker inte, men vi kan ju låtsas.)

Från början kändes det jobbigt att det hette vänförfrågan, för jag har få vänner men många kompisar. Vissa ignorerar jag, det heter så när man avvisar en vänförfrågan. Det kändes också jobbigt till en början, men jag har som policy att inte ha med mina adepter som vänner (bland annat).

Bland vännerna haglar kommentarerna tätt och det är väl de där kommentarerna jag är så fascinerad av. Många stör sig på alla "onödiga" inlägg, så som vad den ene åt till frukost och vad den andres barn har bajsat ut. Jag gör inte det. Är jag inte intresserad så hoppar jag över att läsa inlägget. Många gånger får man le och andra gånger får man hjärtknip.

Fascinerande är också alla grupper man kan gå med i. Vilket jag inte gör. Det finns förslag i marginalen liknande "Vi som gillar hösten". Som sagt, jag går inte med i grupper, men kan ändå se några korshänvisningar på hur andra har valt: "Vi som gillar att sova naken" - Många vänner tycker också om "Vi som gillar julmust". På något sätt blir det kortslutning i min hjärna. Säger det här någonting om mina vänner? Nästa gång någon säger att de älskar julmust - kan jag då förvänta mig att den personen också sover naken? Eller om någon berättar att de älskar kräftor - Enligt FB älskar de också ofta Astrid Lindgren.

Det blir som en allergi: är du allergisk mot pollen så bör du inte äta morötter, bara tvärt om. Jag får reda på annat som jag kanske vill ha. När jag köper en bok på nätet och klickar ner några i kundvagnen kommer det också upp förslag: De som köpt dessa böcker gillade också...

Facebookspråket har jag sett prov på i verkliga livet också (eller borde jag skriva IRL), där någon kan utbrista "Gilla!" när man berättar någonting roligt. Gilla-knappen är ett enkelt verktyg att ta till.

I veckan gillar i alla fall jag att:
- vi fick besöka trevliga vänner och dela på ett ansträngande möte.
- vi fick besök av gräsänkan och hennes två barn. Jag tror att vi återgäldar besöket nästa vecka.
- mamma och pappa kidnappade våra barn vips lustigt i går. Jag och maken åt thaimat och såg en film. Oplanerad vuxentid slår allt.

onsdag 21 juli 2010

Jag skyfflade upp en gädda i går

Det är ingen rövarhistoria. Den här låg uppsvälld och guppade med buken i vädret på badstranden när vi stod där och fiskade i går kväll. Den luktade så vedervärdigt att jag gick på skattjakt. Jag hittade en snöskyffel och skyfflade upp det lilla monstret och kastade bort den längre bort.

tisdag 20 juli 2010

Filmus rullar

Maken och jag hyrde några filmer förra veckan och försöker hitta den gemensamma tiden att titta på dem. Filmen "2012" var väl ungefär som förväntat, dålig och ointressant. Katastroferna avlöser varandra, USA:s president dör en ädel (?) död, man flyr från framrusande vatten, eld, jord, aska, is, mera vatten, jordskred, kavitationer, mera vattten och sedan håller någon ett tal som ändå visar på människosläktets inneboende godhet varpå några applåderar extatiskt.

"Did you hear about the Morgans?" har tagit vara på all den skådespelartalang Hugh Grant är kapabel till, dvs. att han kan göra den här filmen i sömnen. Jag tror faktiskt att de lade in en händelse involverande en anti-björnspray just för att han gjorde vissa scener i sömnen. Kroppshållningen och fumligheten är lånad från "Fyra bröllop och en begravning" medan de har stulit alla oneliners från Spike i "Notting Hill". Sara JP får utgjuta sig över fina och fula kläder samt gråta över en otrohet - alltså samma skådespelarinsats hon gjort i Sex and the city de senaste åren. Fantastiskt dålig film som ändå bjöd på något skratt.

"Bröllopsfotografen" är som en munhåla som inte har varit hos tandläkaren på ett bra tag - det finns en hel del hål att fylla. Tuva Novotny är för bra för svensk film. Otroligt duktig och fantastiskt vacker. Kjell Bergkvist är den enda som utmanar henne i att stjäla showen och den bjuder på sköna kommentarer som kommer att höras i ett personalrum nära dig inom kort.

måndag 19 juli 2010

Grannland och stora små barn

Jag läser Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk och njuter av denna goda bok samtidigt som jag känner mig orolig. Det finns så mycket att stanna till vid och jag försöker berätta små brottstycken för maken och han fyller i med relevanta bihändelser som han hört om på radion. (Lastbilschaufförer hör mycket på radion!) Kan inte fler läsa den här boken och sedan kontakta mig? Jag bjuder på fika, eller på middag om vi behöver ännu mera tid, så får vi gå till botten med vad som inom kort skulle kunna vara ett framtidsscenario i Sverige?

Femochetthalvtåringen behöver också få vara liten ibland. Lilleman har fått börja om med pipmugg ett tag efter att ha spillt ut sin dryck mer på regel än på undantag. Då ville femåringen också ha pipmugg.
- Titta, jag är en bäbis, ler han och dricker ur halva muggen på en gång.
Nu sitter han och filosoferar om hur man skulle kunna hänga upp pipmuggen framför sig i ett snöre och sedan dra i ett annat snöre så att den fylls på när den är tom. Sedan vill han dra i ett annat snöre så att han kan dricka utan att hålla i muggen.

- Kan vi fara till mommo å moffa ida? frågar tvååringen med bedjande blick. - Nälla, nälla, nälla mamma?

söndag 18 juli 2010

Inge nå

Tvååringen blev biten av myror på tårna och rynkade irriterat på pannan:
- Men asså!

Han slog sig på tårna när han sprang sitt supersnabbaste och supersnavade.
- Men mamma! Jag börjar mig att blöda.

Han fick inte vara i poolen utan flytpuffar, men vägrade ta på dem, så jag lyfte ut honom igen.
- Du får välja: röda flytpuffar eller de här med Nalle Puh.
- Inge nå, svarar han truligt.
- Då får inte du bada. Ta de här med Nalle Puh.
- Inge nå.
- Okej. Klä på dig då.
- Ja vill ha löda.

Tio över sju i morse började han med att fråga var pappa var.
- Han jobbar.
- Han bala jobbal å jobbal å jobbal.

lördag 17 juli 2010

Jommos

Lilleman sitter framför tv:n och äter en jommos (smörgås).
Som pålägg har han leejatej (leverpastej).
Till detta dricker han möjk.
Han har fått ta över storebrors fiskespök.
Han har också övertagit storebrors uttryck: "Men asså!"
Skor i plural heter "skorar".
Traktor i plural heter "traktor-rar".
Sjutton kommer efter åtta.

En två och ett halvtåring som har full koll = )

fredag 16 juli 2010

Mörkläggningstunnel

Barnen har tagit en Ikeaförpackning från en mörkläggningsgardin och ställt upp den mot soffans armstöd. Nu kör de småbilar genom den och iakttar gång efter annan hur långt bilarna kör och sedan följer en analys av hur den ena eller den andra sladdade.

Femåringen ville lägga en svart fleecefilt över plastförpackningen för att skapa en mörk tunnel och vad svarar jag?
- Det går nog inte.
Jag såg framför mig hur filten skulle halka av. Och visst gjorde den det, men det kan han ju få upptäcka själv. Jag såg framför mig hur femåringen skulle bli irriterad och arg när filten åkte ner och jag ville slippa detta.
- Men vi kan ju pröva, föreslog han ändå och nu ligger filten där, snällt och fint.

Jag började morgonen med att ringa till Trafikverket för att framföra mitt ärende från gårdagen. Jag talade med en mycket trevlig man som lyssnade och resonerade om vad problemet kunde bero på och vad man kan göra åt det. Nu överlämnar jag ärendet i hans (förhoppningsvis) kompetenta händer och hoppas på en bättring.

torsdag 15 juli 2010

Nästan överkörd

Jag och maken gick ut på promenad i dag. Det höll på att bli bara jag som kom hem helskinnad igen. Vilken skillnad tre centimeter kan göra.

Vägen som leder ut ur byn är en lång, lång, lång raksträcka som är hastighetsbegränsad en lång bit till 50 km/h, en kortare bit till 70 km/h och en lång sträcka till grannbyn som är fartsatt till 90 km/h. Merparten av bilburna trafikanter kör betydligt snabbare än den angivna hastigheten. Med betydligt snabbare menar jag att man kör åt helsike för fort.

Väghindren som ligger utsatta för andra sommaren i rad (förra året vandaliserades de) hjälper till viss del, i alla fall just där de ligger. Vi som bor ett hundratal meter därifrån märker dock att många blir så arga över att behöva sakta ner att de pressar sina bilar i maxvarv för att ta igen förlorad tid.

Uselt formulerade - och då menar jag riktigt illa skrivna insändare bildar en patetisk och ologisk följetong i lokalblaskan och kan inte vara intressant för någon annan än för berörda bybor att läsa. Och knappt det. Argumenten är direkt dumma, imbecilla, idiotiska och inger föga hopp om att det bor eller rör sig en enda intelligent varelse inom två mils avstånd.

Rykten går, inte bara i byn, om att en privatperson på eget bevåg har satt upp hindren. Att han kastar ut plankor på vägen. Att han gör än det ena och än det andra men här har ryktesspridarna varit nog så påhittiga i sina berättarkonster. Det skulle inte förvåna mig om det i morgon sägs att han angav medlemmar i den norska motståndsrörelsen under Andra Världskriget (observera att han inte gjort det!). Notera detta: det är Trafikverket, f.d. Vägverket som satt upp dem. Trafikverket. Av en anledning. Sug på den. Länk till bristanalys hittar du här och i denna rapport syns bl.a. att 85% kör över angiven hastighet. Dessa siffror är dessutom från 2005 och många med mig anser att trafiksituationen sedan dess har förvärrats.

Jag har tidigare gått med barnvagn på ovan nämnda väg när en bil valde att köra om en annan. Vi tre trafikanter hamnade i bredd och hade jag haft karleländet som höll på att köra över oss framför mig skulle jag ha gjort någonting som säkert är förbjudet enligt lag. Hade jag haft karleländet framför mig som höll på att köra över min man i dag skulle jag ha gjort ungefär samma sak.

Efterlyses: idiot i en röd Volvo kombi, ev. V70.

Att göra i morgon: ringa till Vägverket/Trafikverket och be dem plocka bort farthindren eftersom den förvärrade trafiksituationen höll på att orsaka någonting riktigt allvarligt i dag. Då kanske folk bara kör som vanliga idioter igen. Hoppas, hoppas, hoppas.

tisdag 13 juli 2010

Dagens lärdom:

Det går jättedåligt att försöka aktivera Shop Express på Coop med bibliotekskortet. Nog för att bibblan erbjuder mycken service, men handla på Coop, det går inte.

Om det känns svårt att ge barnen nog med vätska varma dagar är det bara plocka fram sådant som lockar till drickning: snapsglas, roliga flaskor, nappflaskor (usch vad gammalt och äckligt, men fem minuter i kokande vatten så är det inga bakterier kvar).

Om det ser ut så här på himlen är det dags att åka hem från badplatsen.

Äppelknyckarjazz

Det blir massor av äpplen i år. Också. Hur mycket som helst. De senaste åren har det blivit drygt 800 äpplen på tre träd, men tyvärr har de varit angripna av något som jag inte orkat googla för att ta reda på vad det kan vara.

Fördelen med äpplen är att jag som är allergisk mot dem faktiskt kan äta av den egna skörden. Det är en av årets höjdpunkter att få sätta tänderna i ett frasigt äpple och sedan inte känna hur allt börjar klia och svälla igen.

Nackdelen är att jag inte kan ta reda på allt. Mamma tar en del och svärmor tar en annan del. Resten har jag ställt i påsar på jobbet. Svägerskan föreslog att jag skulle göra som man gör i Stockholm: ställa ut det på vägen så att den som passerar får plocka med sig. Jag funderade på det en stund, men såg bara äppelmos framför mig. Så infekterad som trafiksituationen i den här byn är skulle väl någon få för sig att det var en fälla och därför köra över påsarna.

Annars kanske någon vill knycka äpplen och sjunga jazz i min trädgård? Välkommen i så fall.

söndag 11 juli 2010

Kråkan från Kalix

När jag läser Mamma Mu-böckerna blir kon som gett namn till böckerna en mjuk och vänlig röst, ganska lik Ferdinans ömma moder i den tecknade filmen om tjuren. När jag läser Kråkans repliker händer dock någonting: han pratar kalix-mål.

Jag vet inte hur det kommer sig! Helt plötsligt är intonationen och satsmelodin kalixmål och det blir så självklart bara.
- Kråkan, kråkan, alltid bara kråkan. Jämt är det kråkan som ska...

Pröva själv. Hur roligt som helst. När barnen vill att jag ska läsa högt för dem föreslår jag alltid Mamma Mu-böckerna. Kråkan fungerar med arjeplogsmål också, men den lite långsammare och inte fullt så frikativa dialekten slår allt.

lördag 10 juli 2010

Kvällsdopp

Ett snabbt kvällsdop fick bli en väl förborgad hemlighet för barnen. De sprang upp till farmor och farfar medan vi i lönndom åkte ner till sjön. Maken tog ett snabbt dopp och jag tog en lång simtur i en kvällsvarm (?) och nästan spegelblank sjö.

Nu efterlyser jag några torra, varma dagar och kvällar. Vädret just nu liknar rötmånad och sensommar, med regnskurar och åskväder.

Jag har nyss avslutat läsningen av Thomas Bodströms Lobbyisten (läs mer i Bokgalleriet) och kan inte låta bli att reflektera över allt som omskrivs i media i och med skandaler, avhopp och almedalsreportage. Det är ingen slump att Bodströms bok utkommer några månader innan valet? Jag har också nyupptäckt hans blogg och tycker att den är lite intressant. Den finns här.

fredag 9 juli 2010

Skicka vidare

Jag har två lekgrabbar på övervåningen. Den ene är min och den andre är en kompis till honom. Min pojke var hos kompisen fram till middagstid och efter middagen kom kompisen hit. Det är så härligt att höra dem leka och skratta och bygga med lego medan jag och lillskrutten går omkring här nere och resonerar.

Nere på badstranden kom jag i samspråk med en annan kvinna om barn och böcker och hur barnen hittar nya favoriter att läsa. Barn vill läsa, men ibland vet de bara inte vad. Hon beskrev också hur hennes barn gärna läste bokserier; på så sätt har de nästa boktitel given och då spelar det ingen roll att en bok inte är riktigt lika bra som den förra. När bokserien är utläst är det däremot svårare att hitta något nytt.

Jag fick en sådan fin liten bok från Rabén och Sjögren, Hej vacker av Ann-Helén Laestadius, som jag i dag lämnat över till en tjej som borde vara i rätt ålder. Nu blir det spännande att höra vad hon tycker om den. Gymnasieelever känner jag att jag har större koll på, men högstadiet är inte alls lika självklart för mig att avläsa vilka böcker som kan vara aktuella. Boten mot detta? Läsa, läsa, läsa.

torsdag 8 juli 2010

Men vaaaad!

Ugnen brände mig på fingret! Jag skulle bara stoppa in en oskyldig pannkaka när ugnen ryckte till och lade sina glödheta sidor mot min tumme. Huden antog genast en ton som ligger nära orange och det luktade inte gott.

Tänk att man glömmer av mellan gångerna exakt hur ont det gör att bränna sig. Svedan, den stickande ilningen som fortplantar sig några milimeter runt om själva brännsåret, bultandet som ihärdigt påminner om hur elak en varm ugn eller spis kan vara...

Getingsticket i går gör sig påmint genom att klia och svida under foten och just nu är det riktigt, riktigt tråkigt att vara jag.

Dagens verb

Sticka
- Jag vill verkligen lära mig att sticka. Eller, jag kan the basics men skulle vilja gå upp något steg i svårighetsgrad. Problemet är som vanligt att man måste kunna terminologin, annars är man rökt. Jag har hittat en sida på nätet som kan sägas motsvara "Stickning for dummies" så kanske, kanske...

Stack
- Stockholmarna stack tidigt i morse och det var så ledsamt, så ledsamt i går. I morse också för den delen. Var tog tiden vägen? Var det inte 14 dagar de skulle vara uppe? Det känns som fyra. Barnen har lekt så fantastiskt fint och det är så självklart för dem att umgås, trots att det är länge mellan gångerna de ses. Nu får vi längta och räkna ner till nästa gång vi får träffas.

Stuckit
- Ett bi har stuckit mig i foten. Gadden blev inte kvar, men det bultar och kliar så fantastiskt mycket. Vad kan man lära av detta? - Gå inte barfota på vitklöver.

tisdag 6 juli 2010

Bröllopsdag

Vi lägger stor vikt vid årsdagar i det här äktenskapet. (Läs: vi glömmer alltid av t.ex. bröllopsdagen och försöker förgäves förgylla åminnelsen med ett torrt kex och en ost där vi skurit bort en liten mögelfläck.)

Maken är impulsiv och påhittig i sina sätt att uppvakta mig. (Läs: maken uppvaktade med kaffe och kaka på sängen efter skämtsamma instruktioner skrivna av mig över Facebook.)

Jag är kärleksfull och försöker överträffa honom i ömsesidig aktning. (Läs: Jag fräser surt att jag vill ha sovmorgon och att det är bäst för honom att göra mig till viljes om han vill fortsätta vara gift med mig.)

Maken köper en onödigt dyr present, vackert inslagen i silvrigt papper och trassliga band. (Läs: han kom hem med öl och chips.)

Jag köper en stor och dyr present till honom, dock inte inslagen eftersom det är en skoter. (Läs: det gjorde jag faktiskt. Må vara att det inte var i bröllopspresent.)

Ingen vardag här inte = )

måndag 5 juli 2010

Att göra regniga dagar

Ny telefon.
En grabb som är glad. Eller arg. En grabb som vet hur man roar sig själv.

söndag 4 juli 2010

Jag glömde av att vara mörkrädd

I går jobbade maken natt och det hör inte till vanligheterna att jag är mörkrädd. På tv kunde jag se Saw eller Fredagen den trettonde, men valde - klokt nog - att låta bli. Jag läste inte i min rysliga bok heller, utan höll mig till att titta på en kärlekskomedi på Voddler.

Genom luftfönstret hörde jag dock ljud från skogen och det hör inte heller till vanligheterna. Någon gick omkring där ute och talade högt. Jag vet inte hur många de var, men jag gissar på två. Onyktert verkade det, vilket däremot inte förvånade mig, för vem kommer på att gå omkring i skogen bakom min gård? Det finns liksom inget att göra där och stigarna leder inte till något vidare värst intressant heller.

När jag så skulle sova blev det lite spännande och jag dubbelkollade att dörren var låst. Rätt vad det var vaknade jag och så var det morgon. Så var det med den rädslan = )

lördag 3 juli 2010

Vad är det för en dag?

Döngenvild, dygnsvild som jag är har jag tappat uppfattningen om vilken dag i veckan det är. "Monday, Tuesday, Thursday..." som det sägs i Gudfadern.

I dag, för efter midnatt övergår en dag till en annan, är det min födelsedag. 32 år. Om det finns ett uttryck för att vara döngenvild så borde det finnas ett för att vara årsvild också. Jag hade ingen aning om att jag var äldre än 27, men de grå håren, de två barnen och skratt- och bekymmersrynkor talar sitt tydliga språk.

För att försvara mitt bloggalias kommer här lite finkultur; Tage Danielssons "Livet är kort"

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP

torsdag 1 juli 2010

Snoppkrig

Följande utspelade sig mellan femåriga kusiner i dag:
Barnen stod ute i det stilla sommarregnet och när de blivit tillräckligt blöta gick de in för att bada. Efter badet klädde ingen av dem på sig, utan började istället leka. Leken övergick till att hoppa i sängarna och snart studsade femåringarna in i varandra. Skratt, skratt grabbarna emellan.
- Jag vet! Snoppkrig! ropar kusinen, varpå min son lyser upp.
- Ja! En garde! (Orden uttalas t.o.m. med franskt uttal)