Jag vet inte om det är en manlig vs kvinnlig grej, men det stör mig oerhört mycket att min man kan sluta när jag inte klarar av det. Vi bjöd stockholmarna och mamma och pappa på middag idag efter en heldag nere på byaplayan. Till middag blev det laxfilé, saltad och pepprad, med ett lager grön pesto på och täckt med västerbottensost (fast den var slut så det blev grevé). Till efterrätt åt vi rabarberpaj under knäckskal med glass och lättsockrade åkerbär.
När min man ätit sig mätt - på mat vill jag tillägga - kan han antingen strunta i efterrätten eller så äter han lite grann. Så där lagom. Jag äter en ordentlig portion av både varmrätt och efterrätt och sedan vill jag bara kräkas och mår illa och tänker att jag nästa gång ska vara klokare.
Nu börjar sockerchocken ge med sig... Kanske jag ska ta mig lite glass?
torsdag 30 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Noyåkkeshpärron
Surströmming, noyåkkershpärron, lök, tomater, gräddfil, tunnbröd och extrasaltat smör = surströmming på stugan. Blåbärsplockning, bärande av utedass, abborrfiske och kaffedrickande.
Trötta barn visade bara ögonvitor i bilen på grusvägen hem, men somnade de? Nej. Helt okej kväll ändå med mys och kramar.
Trötta barn visade bara ögonvitor i bilen på grusvägen hem, men somnade de? Nej. Helt okej kväll ändå med mys och kramar.
söndag 26 juli 2009
Lego!
Finns det någonting vassare än en legobit under en naken fot? Känslan är lika avskydd som ljudet av en napp som åker i golvet. Det har jag stört mig oerhört mycket på också under småbarnsåren: precis när man fått barnet lugnt spottas trösten ut och så får man börja om...
Lego! Det ska bli mitt nya skällsord.
Lego! Det ska bli mitt nya skällsord.
lördag 25 juli 2009
En underbart vanlig dag...
Jag älskar regn. Negn, upprepar lillkillen och lyser stolt upp när vi berömmer honom för han talutveckling. Vi står i fönstret och tittar på regnilarna som letar sig nerför fönsterrutan. Förutom att titta på regnet har vi haft kafferep i barnservisen och druckit ljummet vatten som hällts mellan den batteridrivna kaffebryggaren, ner i lilla kaffekannan, ner i små, små koppar och sedan in i små och stora munnar. Barnen har fått se tv, vi har läst böcker, softat på en skumgummimadrass på golvet, sjungit "Fattig bonddräng" och "Jag vill ha blommig falukorv..."
Ett snabbt besök i stada renderade en stycken spikmatta, en tröja inför helgens baluns (en svart så klart), en sjal jag inte behövde, en massa blingbling från rea på Glitter och en hudkräm.
Ett trevligt besök av Umeåbor tvingade fram en panikstädning och bakandet av några glaserade muffins innan det bar av till grannbyn för hamburgare kryddade med hög luftfuktighet. Också hur trevlig som helst.
Som avslutning löste jag och äldste sonen några mysterier i nyinköpta deckarboken där ett litet förstoringsglas medföljde för att underlätta. Ett strömavbrott kom som grädden på moset och gav deckarläsning för egen del i skenet av ett stearinljus.
"Tack för idag, tack för en underbart vanlig dag..."
Ett snabbt besök i stada renderade en stycken spikmatta, en tröja inför helgens baluns (en svart så klart), en sjal jag inte behövde, en massa blingbling från rea på Glitter och en hudkräm.
Ett trevligt besök av Umeåbor tvingade fram en panikstädning och bakandet av några glaserade muffins innan det bar av till grannbyn för hamburgare kryddade med hög luftfuktighet. Också hur trevlig som helst.
Som avslutning löste jag och äldste sonen några mysterier i nyinköpta deckarboken där ett litet förstoringsglas medföljde för att underlätta. Ett strömavbrott kom som grädden på moset och gav deckarläsning för egen del i skenet av ett stearinljus.
"Tack för idag, tack för en underbart vanlig dag..."
fredag 24 juli 2009
Pite' dansar och ler inte så mycket
Gjorde ett snabbt besök i staden idag med barn som hade missat det där med leendet. De var trötta och ville inte alls titta på festivalområdet och jag förstår dem. Det är inte mycket tilltalande med en nedfläckad gågata medan vi med avsmak var tionde sekund utropar "Nej! Rör inte det där!"
Det är lite så nu för tiden att vi, maken och jag, går på dagen med barnvagn istället för på kvällen utan barn. Och det gör mig inget. Jag känner mig ganska nöjd. Jag kan känna suget efter att höra någon av artisterna, men intresset svalnar när jag tänker på vad det skulle kosta, hur trångt det skulle vara och hur irriterad jag skulle bli. Jag inte bara känner mig gammal. Jag ÄR gammal. Det har jag varit länge.
Det slog mig också förra helgen. Jag satt i min Volvo 945:a utanför Big Boy för att agera nattaxi åt lillasyster. Hon sade hej då till någon när en av hennes kompisar tittade in i bilen för att vinka hej och kunde då se följande:
- Mig: blek och glåmig med ett påklistrat leende på läpparna som signalerade att jag oftast ser bättre ut än så här.
- Två barnstolar vari en låg en napp och en blöja.
- Radion som stod på på P1 för att jag inte skulle somna där jag satt.
Nej, jag saknar inte den där tiden. Allt har sin tid och min tid är en annan tid än den där.
Det är lite så nu för tiden att vi, maken och jag, går på dagen med barnvagn istället för på kvällen utan barn. Och det gör mig inget. Jag känner mig ganska nöjd. Jag kan känna suget efter att höra någon av artisterna, men intresset svalnar när jag tänker på vad det skulle kosta, hur trångt det skulle vara och hur irriterad jag skulle bli. Jag inte bara känner mig gammal. Jag ÄR gammal. Det har jag varit länge.
Det slog mig också förra helgen. Jag satt i min Volvo 945:a utanför Big Boy för att agera nattaxi åt lillasyster. Hon sade hej då till någon när en av hennes kompisar tittade in i bilen för att vinka hej och kunde då se följande:
- Mig: blek och glåmig med ett påklistrat leende på läpparna som signalerade att jag oftast ser bättre ut än så här.
- Två barnstolar vari en låg en napp och en blöja.
- Radion som stod på på P1 för att jag inte skulle somna där jag satt.
Nej, jag saknar inte den där tiden. Allt har sin tid och min tid är en annan tid än den där.
torsdag 23 juli 2009
Lenin
Jag har skrattat gott åt ettochetthalvtåringen idag då han säger Lenin åt lillkusin Elin. Släktets första kommunist?
Orättvisa
Fyråringen har sakligt lagt fram sina protester mot min uppfostran idag på morgonen.
- Jag tycker att du är orättvis mot mig.
- Jaha. Vad är det du tycker är orättvist då?
- När du säger att jag inte får göra som jag vill.
- Jaa, men ibland måste jag få bestämma sånt eftersom jag är din mamma.
- Men om jag säger att jag ändå vill göra det då är du orättvis mot mig.
- Jag förstår att du inte tycker om det, svarade jag. Men vad är det som är orättvist?
- Men! Att jag inte får göra som jag vill. Det har jag ju sagt flera flera gånger.
Vår kommunikation brister lite så jag omformulerar:
- Okej, men vad är det du inte får göra för mig när du tycker att jag är orättvis?
- Att jag inte får äta min frukost i tv-rummet.
- Jaha. Mer då?
- Att jag inte får se tv.
- Nej, jag tycker att det räcker när man har sett till klockan nio.
- Men då är du ju orättvis!
Han är så frustrerad över att jag inte förstår och närmare kommer han inte att förstå varför jag gör som jag gör heller. Samtidigt vill han vara lite liten just nu och "kan" inte ta på sig en tröja själv. Liten och stor på en och samma gång. Men gullig är han.
- Jag tycker att du är orättvis mot mig.
- Jaha. Vad är det du tycker är orättvist då?
- När du säger att jag inte får göra som jag vill.
- Jaa, men ibland måste jag få bestämma sånt eftersom jag är din mamma.
- Men om jag säger att jag ändå vill göra det då är du orättvis mot mig.
- Jag förstår att du inte tycker om det, svarade jag. Men vad är det som är orättvist?
- Men! Att jag inte får göra som jag vill. Det har jag ju sagt flera flera gånger.
Vår kommunikation brister lite så jag omformulerar:
- Okej, men vad är det du inte får göra för mig när du tycker att jag är orättvis?
- Att jag inte får äta min frukost i tv-rummet.
- Jaha. Mer då?
- Att jag inte får se tv.
- Nej, jag tycker att det räcker när man har sett till klockan nio.
- Men då är du ju orättvis!
Han är så frustrerad över att jag inte förstår och närmare kommer han inte att förstå varför jag gör som jag gör heller. Samtidigt vill han vara lite liten just nu och "kan" inte ta på sig en tröja själv. Liten och stor på en och samma gång. Men gullig är han.
onsdag 22 juli 2009
Bolt
Nu leker barnen rollekar som utgår från Bolt, Disneys hund som förvirrande nog är med i en tv-serie - i filmen. Sedan är det lite rörigt med goda och ondingar både på tv och "på riktigt" så det är inte så dumt att en vuxen sitter med och förklarar lite under berättelsens gång. Jag förstummas hela tiden över hur bra gjort allt är och glömmer nästan att det är animerat. Tänk då så svårt det ska vara för barnen.
söndag 19 juli 2009
Släktskapet i grannskapet
Alla borde kunna återkbyta gamla bekantskaper som fyraåringar kan. Min syster och bror samt hans barn, alla boende i hufvudstaden, är på långbesök och vid första mötet i hallen hos mormor och morfar sa den ene kusinen till den andre:
- Hej!
- Hej! Vill du leka med dinosaurier med oss?
- Ja!
Så var det klart och vi såg inte till dem resten av dagen.
Så har det fortsatt och det känns rätt på alla sätt när familjen är samlad. Nu väntar många dagar med intensivt umgänge och det tar på krafterna på di små, men roligt har de.
- Hej!
- Hej! Vill du leka med dinosaurier med oss?
- Ja!
Så var det klart och vi såg inte till dem resten av dagen.
Så har det fortsatt och det känns rätt på alla sätt när familjen är samlad. Nu väntar många dagar med intensivt umgänge och det tar på krafterna på di små, men roligt har de.
lördag 18 juli 2009
Få se på andra bulor...
Det kanske är fredagstema hos någon att plocka bort nedan nämnda farthinder, för natten mellan igår och idag åkte de igen. Det är någon stressad själ som tycker att det lönar sig att lägga in kofoten i bilen, stanna bilen, bryta upp hindren, slänga dem i diket, slänga in kofoten i bilen och sedan gasa iväg som vanligt.
Vi återkommer till den manliga logiken i alla fall = ) Den existerar inte. I så fall är det en regression av logik som håller på att återgå till den en amöba var kapabel till för en så där 10 000 år sedan.
De är återbördade till sina platser i alla fall, men jag är inte dummare än att jag förstår att de snart kommer att ryka igen. Då kanske vi kan få se på andra bulor... Permanenta sådana som inte tvingar trafikanter att köra saktare än de påbjudna 50 kilometrarna, för jag håller med om att det bara föder agressioner. Det här handlar alltså om en människa som tycker att hans (för en han är det) rättighet att köra hur han vill går före andra människors säkerhet.
En positiv följd av hela den här historien är att många bilister faktiskt kommit på att man kan köra saktare än 80 km/h på 50-väg trots att väghindrena är borta. Den kvinnliga logiken talar fortfarande för att om man inte hade någonting emot att följa reglerna så skulle dessa farthinder inte ha behövts till att börja med. Ändå är det många som inte får godkänt på detta intelligenstest.
To be continued?
Vi återkommer till den manliga logiken i alla fall = ) Den existerar inte. I så fall är det en regression av logik som håller på att återgå till den en amöba var kapabel till för en så där 10 000 år sedan.
De är återbördade till sina platser i alla fall, men jag är inte dummare än att jag förstår att de snart kommer att ryka igen. Då kanske vi kan få se på andra bulor... Permanenta sådana som inte tvingar trafikanter att köra saktare än de påbjudna 50 kilometrarna, för jag håller med om att det bara föder agressioner. Det här handlar alltså om en människa som tycker att hans (för en han är det) rättighet att köra hur han vill går före andra människors säkerhet.
En positiv följd av hela den här historien är att många bilister faktiskt kommit på att man kan köra saktare än 80 km/h på 50-väg trots att väghindrena är borta. Den kvinnliga logiken talar fortfarande för att om man inte hade någonting emot att följa reglerna så skulle dessa farthinder inte ha behövts till att börja med. Ändå är det många som inte får godkänt på detta intelligenstest.
To be continued?
torsdag 16 juli 2009
Lagfart för kvinnor och män
Karlar i trafiken är hemska. Det oavsett ålder. Det är mest idioter, med ungefär fem undantag. Bland idioterna kan märkas den nyblivne körkortsinnehavaren som inte kan avståndsbedöma, som överskattar sin egen chaufförsförmåga och som kör åt helskotta för fort. Vi har män i trettioårsåldern som fortfarande överskattar sin förmåga bakom ratten men som fortfarande inte kan avståndsbedöma och som nästan kör över mig och mina barn när vi vistas ute på vägen. Sedan har vi de värsta: de medelålders männen som är odrägligt arroganta och har minen "jag har fått stå tillbaka hela mitt liv och det ska jag ta igen nu". De får samma min när de måste köa oavsett vad de köar till.
Kvinnorna har vissa problem de också, men det är de ovan nämnda som irriterar mig.
Nu har vi fått fartgupp uppsatta utanför vårt hus. Jag sitter och fnissar och njuter av att höra do-donket när:
a) bilar tvingas sakta in med skrikande bromsar för att ovan nämnda arroganter inte har vett att köra lagligt.
b) ovan nämnda tydligt visar sitt intresse och gör road burns och gasar upp i sinne för att ta igen förlorad körtid. Jag hör bara ljuv musik och störs inte alls av att han är så barnslig.
c) bilförarna gör PRECIS ALLTING för att undvika do-donket, även om det innebär att köra bilen halvt ner i diket eller försöker krångla sig MELLAN de gula fastbultade sakerna (vilket inte går).
Farthindren fick sitta uppe i lite drygt ett dygn innan någon bröt loss det ena och kastade ner det i ett dike. Jag vet inte vem det var, men jag kan ge min högra arm på att det inte var en kvinna. The yellow one är fastbultad igen och det gör mig egentligen inget om den ryker en gång till - det kommer bara att resultera att de blir permanenta på ett eller annat sätt. Det är inte vi som tjatat oss till dem, men jag gläds oerhört över hur de placerats. Manlig logik är att ta bort hindret, kvinnlig logik är att inse att den manliga logiken kommer att straffa sig.
Nog med brandfacklor för den här veckan.
Kvinnorna har vissa problem de också, men det är de ovan nämnda som irriterar mig.
Nu har vi fått fartgupp uppsatta utanför vårt hus. Jag sitter och fnissar och njuter av att höra do-donket när:
a) bilar tvingas sakta in med skrikande bromsar för att ovan nämnda arroganter inte har vett att köra lagligt.
b) ovan nämnda tydligt visar sitt intresse och gör road burns och gasar upp i sinne för att ta igen förlorad körtid. Jag hör bara ljuv musik och störs inte alls av att han är så barnslig.
c) bilförarna gör PRECIS ALLTING för att undvika do-donket, även om det innebär att köra bilen halvt ner i diket eller försöker krångla sig MELLAN de gula fastbultade sakerna (vilket inte går).
Farthindren fick sitta uppe i lite drygt ett dygn innan någon bröt loss det ena och kastade ner det i ett dike. Jag vet inte vem det var, men jag kan ge min högra arm på att det inte var en kvinna. The yellow one är fastbultad igen och det gör mig egentligen inget om den ryker en gång till - det kommer bara att resultera att de blir permanenta på ett eller annat sätt. Det är inte vi som tjatat oss till dem, men jag gläds oerhört över hur de placerats. Manlig logik är att ta bort hindret, kvinnlig logik är att inse att den manliga logiken kommer att straffa sig.
Nog med brandfacklor för den här veckan.
onsdag 15 juli 2009
Ja - DEN igen
Nu är sammanfattningen gjord - i Bokgalleriet. Det är helt omöjligt att göra denna roman rättvisa, men en notering är gjord för kommande dagar när jag vill fräscha upp minnet kunna återvända till de tankar som snurrat runt i samband med läsningen. Om ni inte tycker att den verkar bra så beror det bara på mitt tarvliga försök att fånga dess storhet i skrift.Läs den ändå. Det här är vår tids Robinson Crusoe, grekiska drama och vår nutidshistoria samlad i en pärm. Utan att överdriva.
Jag skulle inte...
...men jag gjorde det ändå. Jag stannade uppe alldeles för sent och läste ut min bok. Den var obeskrivligt bra och jag måste låta den sjunka in innan jag försöker mig på en sammanfattning.En kärlekshistoria är över. Jag har verkligen älskat den här boken. Man måste kanske vara en boktok och litteraturnörd för att förstå det sorgliga i att lägga ifrån sig en sådan här bok när man vänt sista sidan.
måndag 13 juli 2009
Världens bästa...
...storebror. När lilleman inte är stor nog att köra rycker han in och gör det. Både lyste som solar...Nog för att han kan manipulera honom lite också. De har nyss ätit glass och då passade fyraåringen på att äta från bådas och gav en god förklaring om varför det var en bra idé, trots att lillen inte förstod.
söndag 12 juli 2009
Marmelaban i Lyckseli
Vi packade för "Lyckseli"-resan och jag lade in det röda paraplyet som pryds av spöket Laban. Detta fick följa med, eftersom det var utlovat regn och rusk. Fyraåringen sken dock upp vid tanken att få gå under ett paraply och utbrast:
- Åh, Marmelaban.
Lite regn blev det, men vi avverkade Skogsmuséet och åt sedan alldeles för dyr hotellmiddag. På något sätt är det skönt - man vet vad man får redan innan man åker.
Trots att man vet vad man får redan innan man åker så kan jag inte låta bli att tänka: 30 spänn för att åka ett färgglatt tåg i 3½ minut när man är ett och ett halvt år gammal? Vaxlingsautomater som bara ger 5-kronor när du behöver 10-kronor för att åka elbilarna och båtarna?
Men trevligt var det att se björnarna, lodjuren, hönorna, getterna, älgarna - och ekorren som samlade mat ur soptunnorna. Och nu är det skönt att vara hemma.
- Åh, Marmelaban.
Lite regn blev det, men vi avverkade Skogsmuséet och åt sedan alldeles för dyr hotellmiddag. På något sätt är det skönt - man vet vad man får redan innan man åker.
Trots att man vet vad man får redan innan man åker så kan jag inte låta bli att tänka: 30 spänn för att åka ett färgglatt tåg i 3½ minut när man är ett och ett halvt år gammal? Vaxlingsautomater som bara ger 5-kronor när du behöver 10-kronor för att åka elbilarna och båtarna?
Men trevligt var det att se björnarna, lodjuren, hönorna, getterna, älgarna - och ekorren som samlade mat ur soptunnorna. Och nu är det skönt att vara hemma.
torsdag 9 juli 2009
Tröster
De sju små dvärgarna kanske var fler? Det brukar ju finnas en Fjärter i varje församling. Det borde också finnas en Tröster.
Jag har precis suttit och tröstat fyra&etthalvtåringen som började storgråta i bilen på väg hem från mormor och morfar idag. Jag har nog aldrig sett honom så ledsen, förutom den gången han funderade över döden och sa att han inte ville bli ensam. Jag blev nästan förskräckt över den förtvivlade gråten och frågade vad det var.
- Jag kommer att sakna mormor och morfar!
Till saken hör att vi åker på semester. Tanken att han inte kan träffa dem när han vill gjorde honom förtvivlad.
Så nu har vi bestämt att vi ska ta med oss ett fotografi av mormor och morfar som vi ska titta på när saknaden blir för stor. Sedan har jag lovat att vi kan titta på fotot samtidigt som vi ringer dem, för på så sätt blir det som om vi träffar dem på riktigt.
Hur länge vi ska vara borta? Två dagar...
Jag har precis suttit och tröstat fyra&etthalvtåringen som började storgråta i bilen på väg hem från mormor och morfar idag. Jag har nog aldrig sett honom så ledsen, förutom den gången han funderade över döden och sa att han inte ville bli ensam. Jag blev nästan förskräckt över den förtvivlade gråten och frågade vad det var.
- Jag kommer att sakna mormor och morfar!
Till saken hör att vi åker på semester. Tanken att han inte kan träffa dem när han vill gjorde honom förtvivlad.
Så nu har vi bestämt att vi ska ta med oss ett fotografi av mormor och morfar som vi ska titta på när saknaden blir för stor. Sedan har jag lovat att vi kan titta på fotot samtidigt som vi ringer dem, för på så sätt blir det som om vi träffar dem på riktigt.
Hur länge vi ska vara borta? Två dagar...
onsdag 8 juli 2009
Det här är en av de vackraste sångerna jag vet.
Jag blir alldeles tårögd varje gång jag hör den här sången.
Mänem!
Lillkillen säger "Mänem!" i parti och minut och är så söt när han menar "Nämen". Nu har han legat tyst i nästan en halvtimme och jag hann hoppas på att han hade somnat, men icket! Han är så arg för att jag inte går in till honom, att snart ropar han "mamma" i en frekvens som bara hundar kan uppfatta.
Jag har sjungit:
- Du lilla humla, två gånger
- Vargsången, alla verser
- Ack hur skönt slumra in, med repriser på alla rätta ställen
- Gud som haver, MED den andra versen
Ändå rycker han till när jag ska smyga ut ur rummet. Man får lust att väsa: "You go to sleep or I'll put you to sleep" i värsta maffiastil. Istället blir det "God natt nu" med tillkämpat lugn.
Jag har sjungit:
- Du lilla humla, två gånger
- Vargsången, alla verser
- Ack hur skönt slumra in, med repriser på alla rätta ställen
- Gud som haver, MED den andra versen
Ändå rycker han till när jag ska smyga ut ur rummet. Man får lust att väsa: "You go to sleep or I'll put you to sleep" i värsta maffiastil. Istället blir det "God natt nu" med tillkämpat lugn.
tisdag 7 juli 2009
Hur gammal är jag egentligen?
Efter denna dagen i mitt liv kan jag konstatera följande:
~ Jag känner mig för gammal och för bekväm för att skaffa fler barn (även om äggstockarna slår frivolter när vännerna hälsade på med sin lille plutt.)
~Jag lyssnar hellre på P1 än på Rix. För övrigt älskar jag Sommarpratarna som är ovanligt bra i år?
~ Kjell Lönnå är en fantastisk människa och borde synas oftare på tv. Han borde bli utrikesminister eller så. Det är någonting med den mjuka rösten och kanske bidrar mustaschen till att han verkar så pålitlig. Men samtidigt - Kjell Lönnå. Vad är vuxenpoängen på honom?
~ Jag och maken åt en hamburgare på stan och jag bestämde mig för "aldrig mer". Så äckligt egentligen. Ska det bli någon mer gång blir det väl en cheeseburgare på Sunes. Jag tror att det är där och det man äter när man är vuxen. Har jag fel?
Och detta är insikter bara under en dag. Var ska det sluta? Jag ska väga upp det här gammalblivandet med att vara uppe länge ikväll, sova länge i morgon, kanske hoppa över frukosten och kanske, för att vara lite wild n' crazy - äta en glass innan maten.
~ Jag känner mig för gammal och för bekväm för att skaffa fler barn (även om äggstockarna slår frivolter när vännerna hälsade på med sin lille plutt.)
~Jag lyssnar hellre på P1 än på Rix. För övrigt älskar jag Sommarpratarna som är ovanligt bra i år?
~ Kjell Lönnå är en fantastisk människa och borde synas oftare på tv. Han borde bli utrikesminister eller så. Det är någonting med den mjuka rösten och kanske bidrar mustaschen till att han verkar så pålitlig. Men samtidigt - Kjell Lönnå. Vad är vuxenpoängen på honom?
~ Jag och maken åt en hamburgare på stan och jag bestämde mig för "aldrig mer". Så äckligt egentligen. Ska det bli någon mer gång blir det väl en cheeseburgare på Sunes. Jag tror att det är där och det man äter när man är vuxen. Har jag fel?
Och detta är insikter bara under en dag. Var ska det sluta? Jag ska väga upp det här gammalblivandet med att vara uppe länge ikväll, sova länge i morgon, kanske hoppa över frukosten och kanske, för att vara lite wild n' crazy - äta en glass innan maten.
måndag 6 juli 2009
Hotet
Jag fick en avi från bibblan att favoritdeckarförfattarens senaste bok hade kommit - i dubbelt format. Jag fick både den inbundna och den inlästa versionen. Nu är den inbundna utläst, den gick bara på 215 sidor och var en lätt match för en tv-händelselös kväll. Nu ska böckerna skeppas vidare till föräldrarna i grannbyn och därför ska jag inte skriva här vad boken handlade om. Men Connelly, han levererar ungefär som han brukar: i högt tempo, med oväntade vändningar, lite relationsproblem, inga alkoholproblem (!) och med många kängor åt det förkortningsälskande och byråkratibundna polisväsendet.Mer utförligt i Bokgalleriet - OBS! Spoilervarning.
söndag 5 juli 2009
Varför gör jag så?
Det finns mycket jag gör som jag tänker att jag inte borde - och sedan gör jag så ändå.
Varför säger jag åt min man att: - Du kan få hjälpa till att hacka de här grönsakerna om du vill? när jag egentligen inte menar det som en fråga, utan undermeningen lyder: He dig hit och hacka gurkan!
När jag gjorde rostat bröd i morse skar jag av kanterna eftersom jag tycker att det är godast så. Sedan tänkte jag att man egentligen inte ska göra så. Som om det vore en synd eller något att äta brödet som jag finner det godast. Som om man inte får göra som man vill när man är trettioett år. Är det den protestantiska traditionen som säger att en liten kant kan du gott knapra på så du kommer ihåg att allt i livet inte är så bra. Jag skar faktiskt av alla kanter, men tänker fortfarande på att jag gjorde det. Varför gör jag så?
När jag var yngre tänkte jag nog att när jag får eget hushåll ska jag minsann äta glass till middag mitt i veckan om jag känner för det. Nu gör jag inte det och har ingen lust till det heller. Men allt det där andra man vill men känner att man kanske inte borde?
En lärare jag hade på universitetet sade ofta: En sann etiker kan göra fel, men en sann etiker gör aldrig samma fel två gånger. Jag är ingen sann etiker, det kan vi slå fast till att börja med. Däremot är jag rätt bra på att lära mig av misstag, både mina egna och andras. Det kanske är lite bra i alla fall = )
Varför säger jag åt min man att: - Du kan få hjälpa till att hacka de här grönsakerna om du vill? när jag egentligen inte menar det som en fråga, utan undermeningen lyder: He dig hit och hacka gurkan!
När jag gjorde rostat bröd i morse skar jag av kanterna eftersom jag tycker att det är godast så. Sedan tänkte jag att man egentligen inte ska göra så. Som om det vore en synd eller något att äta brödet som jag finner det godast. Som om man inte får göra som man vill när man är trettioett år. Är det den protestantiska traditionen som säger att en liten kant kan du gott knapra på så du kommer ihåg att allt i livet inte är så bra. Jag skar faktiskt av alla kanter, men tänker fortfarande på att jag gjorde det. Varför gör jag så?
När jag var yngre tänkte jag nog att när jag får eget hushåll ska jag minsann äta glass till middag mitt i veckan om jag känner för det. Nu gör jag inte det och har ingen lust till det heller. Men allt det där andra man vill men känner att man kanske inte borde?
En lärare jag hade på universitetet sade ofta: En sann etiker kan göra fel, men en sann etiker gör aldrig samma fel två gånger. Jag är ingen sann etiker, det kan vi slå fast till att börja med. Däremot är jag rätt bra på att lära mig av misstag, både mina egna och andras. Det kanske är lite bra i alla fall = )
18-månaderskris?
18-månadersbarnet har det senaste dygnet bland annat ätit kräm med en klädnypa och virat in kroppen i tandtråd. Senaste orden han säger är bland annat pupp (prutt), ap (rap), docke (socker), ss (glass) - annars är det bara "mamma".
Har ett-och-ett-halvtåringar någon kris eller? Just vid 18 månader alltså? Han är på mig HELA tiden. Jag kan inte stiga upp från frukostbordet utan att han ängsligt säger "mamma?" och trots att jag bara ska hämta kaffe så följer han min väg hela tiden utan att blinka.
Går jag ut och hänger tvätt står han kvar inne med naglarna skrapande mot innerdörren och skriker på mig. När jag sedan kommer in igen verkar han sitta fast vid mitt ben eller så måste han vara uppe i famnen.
Nu sitter han och tittar på mig som om han vet att jag skriver om honom.
Har ett-och-ett-halvtåringar någon kris eller? Just vid 18 månader alltså? Han är på mig HELA tiden. Jag kan inte stiga upp från frukostbordet utan att han ängsligt säger "mamma?" och trots att jag bara ska hämta kaffe så följer han min väg hela tiden utan att blinka.
Går jag ut och hänger tvätt står han kvar inne med naglarna skrapande mot innerdörren och skriker på mig. När jag sedan kommer in igen verkar han sitta fast vid mitt ben eller så måste han vara uppe i famnen.
Nu sitter han och tittar på mig som om han vet att jag skriver om honom.
fredag 3 juli 2009
Ett bra år
Idag är det happy birthday to me och först ut att gratta var som vanligt söstra mi. Min make vaknade och önskade grattis på förödelsedagen med sann humor från orten.
Jag såg en liten bit av filmen Ett bra år med Russel Kråka (Crowe) för någon dag sedan och för att sammanfatta det senaste året - för det känns bra med en sammanfattning på årsdagen och inte vid nyårsafton - kan jag väl säga att det varit ett bra år.
Barnen har utvecklats otroligt mycket. Lilleman kanske mest påtagligt eftersom han gått från att vara en sexmånaders till att nu vara en ettochetthalvtåring som går, härmar, pratar och gör sig förstådd. Storebroren som ritar, berättar, läser, skriver, leker, brottas (!), hoppar, springer... Mycket god läsning även om det inte blivit lika mycket som jag önskat. Jag har klätt om en vagn och resultatet blev okej trots att tyget på insidan nu har bleknat. Jag har varit föräldraledig och börjat om att jobba och klarade det rätt okej också. Vi har varit till Stockholm och då sågades min Efva-ring upp efter en liten olycka. Den är lagad och återbördad på mitt finger, dock. Vi grävde in jordvärme för att spara en slant och någon hackade sig in på vår telefon och ringde till Kuba för 5000 kr. Jag sålde också gamla trostjänaren - The Californian White. Ett litet axplock ur senaste året.
Nu hoppas jag på ett nytt lika givande år, men önskar samtidigt att det inte ska gå så rasande snabbt.
Jag såg en liten bit av filmen Ett bra år med Russel Kråka (Crowe) för någon dag sedan och för att sammanfatta det senaste året - för det känns bra med en sammanfattning på årsdagen och inte vid nyårsafton - kan jag väl säga att det varit ett bra år.
Barnen har utvecklats otroligt mycket. Lilleman kanske mest påtagligt eftersom han gått från att vara en sexmånaders till att nu vara en ettochetthalvtåring som går, härmar, pratar och gör sig förstådd. Storebroren som ritar, berättar, läser, skriver, leker, brottas (!), hoppar, springer... Mycket god läsning även om det inte blivit lika mycket som jag önskat. Jag har klätt om en vagn och resultatet blev okej trots att tyget på insidan nu har bleknat. Jag har varit föräldraledig och börjat om att jobba och klarade det rätt okej också. Vi har varit till Stockholm och då sågades min Efva-ring upp efter en liten olycka. Den är lagad och återbördad på mitt finger, dock. Vi grävde in jordvärme för att spara en slant och någon hackade sig in på vår telefon och ringde till Kuba för 5000 kr. Jag sålde också gamla trostjänaren - The Californian White. Ett litet axplock ur senaste året.
Nu hoppas jag på ett nytt lika givande år, men önskar samtidigt att det inte ska gå så rasande snabbt.
torsdag 2 juli 2009
Kunzelmann och samtiden
Jag har svårt att lägga ifrån mig en påbörjad läsning. Ändå höll Kunzelmann... att gå detta öde till mötes. Jag läste vidare av två anledningar: den ena är att jag fullkomligt älskade Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia. Den andra är detta avsnitt som dök upp på sidan 32:
Tidigare samma år hade Joakim med skräckblandad förtjusning i en och samma kvällstidning kunnat ta del av följande nyheter: att den kitschiga schlagerprinsessan Lena Philipsson hade fått Povel Ramels prestigefylda mustikstipendium, att en viss mordmisstänkt pingstpastor i uppländska Knutby hade vänstrat med två olika kvinnor, samma kväll, i samma hus, fast på olika våningsplan (och en av dem hade slutligen mördat en tredje) samt att hans mediavänners favoritfotbollslag - anrika Hammarby IF - hade förlorat borta mot IFK Göteborg på självmål. Vilket hade fått honom att dra följande slutsats om landet han bodde i: "Sverige är ett geografiskt område på den skandinaviska halvön där schlagerstjärnorna kammar hem de tyngsta kulturpriserna, där frikyrkan står för dekadensen, och de viktigaste ligamatcherna i fotboll avgörs på självmål." En skrämmande analys, tyckte han, men i stora drag korrekt.
Hela den här romanen är en studie i nutida samhällsskildring. Det är nog så ordrikt ibland, och vilka ord sedan! Jag har gjort en lång lista på ord som jag måste slå upp. Man förstår de flesta i sitt sammanhang, men andra! Herre Lord. Och jag är bara svensklärare. En annan typ av läsebetraktelse av boken finns i Bokgalleriet.
Tidigare samma år hade Joakim med skräckblandad förtjusning i en och samma kvällstidning kunnat ta del av följande nyheter: att den kitschiga schlagerprinsessan Lena Philipsson hade fått Povel Ramels prestigefylda mustikstipendium, att en viss mordmisstänkt pingstpastor i uppländska Knutby hade vänstrat med två olika kvinnor, samma kväll, i samma hus, fast på olika våningsplan (och en av dem hade slutligen mördat en tredje) samt att hans mediavänners favoritfotbollslag - anrika Hammarby IF - hade förlorat borta mot IFK Göteborg på självmål. Vilket hade fått honom att dra följande slutsats om landet han bodde i: "Sverige är ett geografiskt område på den skandinaviska halvön där schlagerstjärnorna kammar hem de tyngsta kulturpriserna, där frikyrkan står för dekadensen, och de viktigaste ligamatcherna i fotboll avgörs på självmål." En skrämmande analys, tyckte han, men i stora drag korrekt.
Hela den här romanen är en studie i nutida samhällsskildring. Det är nog så ordrikt ibland, och vilka ord sedan! Jag har gjort en lång lista på ord som jag måste slå upp. Man förstår de flesta i sitt sammanhang, men andra! Herre Lord. Och jag är bara svensklärare. En annan typ av läsebetraktelse av boken finns i Bokgalleriet.
onsdag 1 juli 2009
Långa bröst
Jaha, så kom det. Idag tittade fyraåringen på när jag bytte om efter badet och då konstaterade han, utan större förvåning:
- Mamma, du har långa bröst.
- Jaa, sa jag, det har jag.
Han har börjat upptäcka både sin egen kropp och andras. Att snoppen lever sitt eget liv är helfestligt just nu men går att prata kring på ett rätt enkelt sätt ändå. Han hörde att hans morfar hade bränt sig på nedre delen av ryggen, på sina "love handles", varpå han lillgammalt anlade en bekymrad min:
- Alltså, du är ju alldeles svullen.
Det där med svullen tillämpade han på sig själv också när han i duschen skulle tvätta av sig efter en dags bad i sjön. Det hade kliat lite på snoppen för honom och jag sa att det var viktigt att tvätta rent. Då satte han sig ner och drog ordentligt i paketet och utbrast när han fann pungen:
- Men alltså! Jag är ju alldeles svullen.
Lillebror har testat ögonens motståndskraft mot sandlådans innehåll. Suck. Det var hur mycket sand i ögonen som helst. Han grät, vilket är bra, men sedan var vi tvungna att hålla i honom och skölja ögonen. Men visst är ögat fantastiskt. Tjugo minuter senare kom det ut korvar av sand inkapslade i klägg som gjorde det lättare att dra ut skräpet.
Lång dag. Trevlig dock. Tänk att det redan är juli.
- Mamma, du har långa bröst.
- Jaa, sa jag, det har jag.
Han har börjat upptäcka både sin egen kropp och andras. Att snoppen lever sitt eget liv är helfestligt just nu men går att prata kring på ett rätt enkelt sätt ändå. Han hörde att hans morfar hade bränt sig på nedre delen av ryggen, på sina "love handles", varpå han lillgammalt anlade en bekymrad min:
- Alltså, du är ju alldeles svullen.
Det där med svullen tillämpade han på sig själv också när han i duschen skulle tvätta av sig efter en dags bad i sjön. Det hade kliat lite på snoppen för honom och jag sa att det var viktigt att tvätta rent. Då satte han sig ner och drog ordentligt i paketet och utbrast när han fann pungen:
- Men alltså! Jag är ju alldeles svullen.
Lillebror har testat ögonens motståndskraft mot sandlådans innehåll. Suck. Det var hur mycket sand i ögonen som helst. Han grät, vilket är bra, men sedan var vi tvungna att hålla i honom och skölja ögonen. Men visst är ögat fantastiskt. Tjugo minuter senare kom det ut korvar av sand inkapslade i klägg som gjorde det lättare att dra ut skräpet.
Lång dag. Trevlig dock. Tänk att det redan är juli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)