Trettioårspresent, allvarligt?

Jag vet inte vad jag ska önska mig. Ju närmare 30-årsdagen kommer krypande desto mer pinsamt blir det. Vad då önska mig? Ska jag be att få höra ungefärlig summa presentinhandlaren kan tänka sig lägga ut och utgå från det? Eller ska man önska sig presentkort och så får de handla för den summa de tycker är rimlig?

Jag förstår inte det där med att det ska vara så speciellt med att fylla jämnt heller. Jag har hört att en bekant till mig fick presenter för ungefär 12.000 kronor (!!!) av sina föräldrar.
- Mycket pengar, sa Bill.
- Mycket pengar var ordet, sa Bull.

Jag sa till mamma idag att jag helst skulle vilja ha tid i present. Tid för att läsa, t.ex. Tid för att gå på yoga. Mamma nappade direkt och sa att jag kunde få ett yogakort av dem och det lät bra, så kanske blir det en yoganissa av mig. Det känns som om det är min grej, fast jag har aldrig prövat på det.

Presentkort alltså? På trädgård och skor. Tidningar är kul. Böcker. Tack förresten till mina fina arbetskamrater som överlämnade ett presentkort som jag handlat upp. Fin läsning väntar - nu behöver jag bara tiden.

Ett tyskskrikande barn

Tv:n stod på med SVT:s Nyhetsmorgon där C G Carlsson recenserade filmer, varav en tysk. Treåringen, som verkligen uppsnappar allt, går helt plötsligt omkring och skriker "Achtung! Achtung! Achtung!" och jag frös till is inne i köket. Det är någonting med ett skrikande barn som skanderar på tyska som rör vid obehaglignerven i mig.

Annaboda kryper till korset i PSG:s blogg och jag tycker att tryckfelsnisse är mer rolig än anstötande. Men Freud skulle å andra sidan diagnostisera mig till någon fas där det ingår att tycka att "skita" är ett roligare ord än "slita".

Dagen var in-bokad...

Usch vilket dåligt skämt, men det var faktiskt så. Tvåbarnsmor som jag är, och med telningar som alltså inte välkomnar sömn som den vän den faktiskt är, får man passa på när tillfälle bjuds. Medan lille-lilleman sov och större lilleman var hos morfar gick jag och dammsög bokhyllorna på Bokia. Jag kom hem med:
Rymmaren av Tomas Bodström
Bitterfittan av Maria Sveland
Smuts av hon jag aldrig kommer ihåg namnet på samt
Räven av Michael Connelly.

Mamma hade redan köpt Läckbergs Sjöjungfrun, så den står jag i kö på. Vädret gör mig inget, mina barn älskar att vara ute hur som helst, och med filtar och mycket kaffe går det bra att sitta på nymålade bron och svara frånvarande "ja" och "jaha" på treåringens "kolla vad den hoppar".

Maken fyller år och ska få mycket oromantiska snickarbyxor. Kanske choklad också, fast han skulle nog mer uppskatta supersalta, men det skulle bli än mer oromantiskt.

Hä jär bra för pärron

Min farfar brukade säga, nästan oavsett väder, att "hä jär bra för pärron". Potatisen växte bra av regn, längre torrperioder eller kyligare väder. Det spelade liksom ingen roll hur sommaren var, utan huvudsaken var att man hade mat till hösten.

Jag skulle kunna tänka mig använda ett antal eufemismer för att beskriva mitt hälsotillstånd under söndagen, för det var inte trevligt. Maginfluensa och eländet tog närmaste väg ut. Blev frisk efter 14 timmar men är såååå trött och hemma ensam med två barn. Inte stackars mig så snälla som de är, men helst vill jag bara sova.

Jag ser annars fram emot att klä om en liten soffa med tillhörande snedpall, fast ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag. Den är rätt snygg i originaltyg som den är och den ska stå i lusthuset. Jag hittade den på vinden här uppe i huset när vi flyttade in. Jag kanske borde fota den så att jag får höra ett andra utlåtande.

Så smart!

Jag upphör aldrig att förundras över fenomenet Ipod. Nu har jag laddat in en bok (helt lagligt från bibblan), fyra dokumentärer från P1, två avsnitt av På minuten, massor av favoritmusik (fortfarande helt lagligt) och sommarprataren som jag inte hann med att lyssna på under dagen. Och Ipoden är bara halvfull, eller halvtom, hur man nu ser det.

Samtidigt vill jag göra alla uppmärksamma på att man kan ladda ner talböcker helt gratis och helt lagligt från DN:
Jens Lapidus - Aldrig fucka upp
Helena von Zweigbergks - Ur vulkanens mun
L. Frank Baums - Trollkarlen från Oz

Hur bra är inte det? Enjoy.

Efterlysning!

Jag letar efter en sida - en inredningsbutik (?) eller liknande belägen i Boden som säljer tyger och porslin av Stig Lindberg (nyproducerat visserligen) men som också visade på mycket annat som såldes. Nu hittar jag inte dit igen och datorn är nollställd, så jag kan inte titta i historiken heller. Jag har googlat på alla möjliga sökord, men jag hittar inte tillbaka.

Är det någon som känner igen att de varit inne på samma sida och kan meddela vad adressen är? Jag och mamma funderar på olika dagsutflykter och Boden kändes som en bra avstickare om det finns en sådan affär att besöka.

Med förhoppning om att någon fingerflink datahacker kan hitta det jag letar // M

Svaga mammahjärtat

Efter besök hos kära vänner igår kom treåringen hem med lysande ögon och pratade om allt roligt de hade gjort och där hopp på jättestor studsmatta och gasande av fyrhjuling (en liten för barn) var roligast av allt. Just dessa två har vi sagt att vi aldrig kommer att köpa bl.a. för att priserna med råge överstiger summan av vad mina barn får i presenter över ett helt år, men också för att han bara är tre år. Jag har dock ingenting emot att vännerna köper sin lillkille en fyrhjuling och den pojken delar gärna med sig av både motor- och hopptid.

När E tittar på mig med hundvalpsögonen och lugnt och sakligt förklarar att "jag skulle också gärna vilja ha en sån där" så krymper jag ihop inombords och tänker att "åt skogen med principer, jag kollar Blocket när jag kommer hem." Då är det skönt att vara fattig och säga att vi inte har råd. Han köper det direkt och tittar illmarigt på mig och säger "Men visst var det roligt att hälsa på fåren!" och så är fyrhjulingen glömd för den här gången.

Tillbaka till principerna och det där med lysande barnaögon: tidigare i veckan blåste jag och E upp en ballong, diskade ur en kesellaburk, gjorde hål i densamma, knöt snören runt burken som fick bli korg och knöt snörena även runt ballongen. Sedan fick alla playmogubbar turas om att åka den egenhändigt tillverkade luftballongen och ögonen glittrade. Dyrare än så, eller mer avancerat för den delen, behöver det inte vara.

Sedan slår det mig: My God, jag är som mina föräldrar. Hemsnickrade lösningar på det mesta... Fast å andra sidan är jag hemskt nöjd med min barndom.

En svart kväll

Inte nog med att Sverige drabbades av masspsykos och spelade som U-21:are utan regeringen drabbades av samma åkomma och fick för sig att vi måste rösta igenom en lag som är lika urbota dum som förklaringen: för att avvärja eventuella terrorhot. Som jag sa till min make igår - Danmark kanske skulle kunna ha fog för att eventuellt diskutera det absurda förslaget som de betett sig, men Sverige, nej. Tänk er, enda gången vi inte är lagom så hoppar vi överbord.

Tidningsrubrikerna skriker om Lagerbäcks avgång, men jag tycker nog att vi borde ha andra avgångar pga andra fiaskon innan det blir aktuellt. Som min vän Annaboda skanderar: Omval! Omval! Omval!

Det är minsann inte lätt att känna sinnesro efter en sådan dag... Ny dag, nytt försök.

Sinnesro

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Den här bönen ska få vara mitt ledljus från och med idag. Jag har hört den förr och tyckt att den är fantastisk, men det var som om någonting hände idag när jag kom att tänka på den. Det var en känsla som inte går att beskriva med ord och de som varit med om samma sak kommer att förstå utan att jag behöver försöka förklara.

Man behöver inte vara gudstroende eller ha genomgått ett tolvstegsprogram för att ha Sinnesrobönen till ledning. Jag ska skriva ner den och kontemplera över den forever and ever. Bort med beachen och sarkastiska surstrumpan alltså.

Sweet child of mine

Jag har börjat morgonen med att bli bollad mellan olika instanser på våra sjukhus. Remisser är skickade och de har lovat att jag ska få komma inom ett halvår (!).

Lite ledsen känner jag mig nog, men påminner mig om att många har det värre än vad jag har det. Då är det så skönt med en treåring som efter en lång tystnad tittar plirande på mig och säger: - Mjölk äter man och mat dricker man. Sedan kastar han huvudet bakåt och skrattar gott.

Då blev jag lite gladare igen och är så tacksam över mina barn, fastän det är anskaffandet av dessa som orsakat att remisser behövs i efterhand. Jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske borde vara buddhist med den om än inte pessimistiska men realistiska livssynen att allt är lidande och att man inte ska fästa sig vid det jordiska. Jag ska inte ge mig in på en jämförelse mellan judendom, kristendom och buddhism, men om man skulle klara av att plocka ihop sin livsåskådining med komponenter från allt möjligt som från ett smörgåsbord skulle nog religionsböckerna bli ett par kapitel tjockare.

Nu sitter treåringen i mitt knä och vill också skriva. Han vaknade lördag morgon och kunde precis allting. "Jag kan" uttalas ungefär 400 ggr per dygn.

äläääääääämfvvf7dccvcvtbubigvftfd cy6crrccrcv7tcvtvtft6gttgtctytcthvycvvvvvyhgy vv7v7vbvgb bhhhh yg0jqjjjjjjjj jjjjjjijjjmlud4y6rnt5nnu3urhfnj6yhy6eehehvjigjugjugujujgijujgbybbnggbbghyhybhfrdvddvvvvvrfvt

Tragetonmetoden eller? E har skrivit att han ska bjuda sina favoritkompisar på mat och att de ska komma hos oss idag. Begåvad unge.

Sweet child of mine är Guns n' Roses va'?

Pensionärskänning?

Nyligen hemkommen från affären har jag just hällt upp lördagsgodiset och jag kan konstatera att jag tagit steget mot en mognare smak. Borta är salta bumlingar som gjorde det omöjligt att föra ett förståeligt samtal och saknas gör gröna och gula supersuringar som fick översta hudlagret att flagna från tungan nästkommande dag. Nu trängs i stället rabarberstängerna med sockerbitar och vaniljfudge och både jag och min make förstår vad den andre säger.

Det ser däremot mörkt ut på jobbfronten. Inte så att jag inte har ett jobb, utan drygt en heltid. Min chef anser mig antingen vansinnigt kompetent eller så en sådan dörrmatta att det bara är att klampa på. Om han tror det senare kanske jag måste förvandlas från mysmamma till supersubban igen. Steget är i och för sig inte så långt och ibland en resa jag gärna gör... Jag vet bara inte om jag ska genomföra aktionen med stilla vrede eller syrlig sarkasm. Jag är rätt bra på båda.

Jag återkommer. Nu: Sverige - Spanien.

En härlig vecka till ända

Om jag sammanfattar veckan som gått från förra fredagen till idag så har följande tilldragelser avlöpt: Jag firade 30-årskalas tillsammans med 72 andra människor och tänkte i talet säga att "man ska inte tala om en kvinnas ålder och inte heller om mäns", men eftersom det sista ordet kunde göra att hela meningen skulle missförstås så struntade jag i det och höll tyst.

Jag har betsat vår ytterdörr svart och den blev som köpes, alltså som noyj. Jag kan också konstatera att jag inte äger någonting av egentligt penningvärde. Däremot har många saker hemma hos oss stort affektionsvärde och när jag talade med en vän tidigare om vad lycka är så slog det mig att jag är tillfreds med min livssituation, och trots alla törnar och tåstötar känner jag mig just lycklig.

I onsdags blev det vin, kvinnor och sång när ett härligt gäng medarbetare kom på middag. Jag saknar inte jobbet, utan människorna på platsen. Om goda skratt förlänger livet så knipsas inte livstråden lika snabbt efter det mötet.

Zlatan strålar och är strålande. Det är glädje med fotboll och snygga mål. Nu verkar dessutom grässimmande italienare spelat lika mot Rumänien och skadeglädjen bubblar i kroppen. I morgon smäller det mot Spanien och jag är redan nervös.

Efter lyxdag med pappa på stan med glada och bortskämda barn följde vi till hemstället där jag tvingade gråtande treåring att cykla på asfalten. Han ville verkligen inte, men jag tvingade honom - hemska mor! Sedan var han glädjestrålande över att han vågade och pratar fortfarande inte om annat. Kanske man skulle bli en sådan där förälder som är redo att göra vad som helst för att barnet ska bli världsbäst inom någon sport - så att man har pensionen tryggad alltså. Kommunen gör som sagt ingen rik.

Ian McEwans Försoning ligger och väntar, men jag ignorerar honom. Jag vet inte om det är fotbollen som stör eller om det blivit för mycket läslusta på sistone, men boken får ligga. Nu: strax mer fotboll.

200 är en jämn och fin siffra

...men inte när man sitter i Försäkringskassans telefonkö. Puh. Beräknad kötid 23 minuter. Nu är jag nere på 194 i kö. Min arbetsgivare insisterar på att betala ut semester denna sommar och då måste jag ändra föräldrapenningen. Skickar jag in papper till FK tar det väl fem veckor att behandla, så det känns tryggare att ringa. Surt att inte få en hel semester nästa sommar, men då får jag väl ta ut föräldradagar då för att dryga ut kassan.

176 nu, det går undan.

Nu då?

En halv gul sol, Familjeaffärer och Ego girl avverkade och ordbehandlade, alla med sina förtjänster, vilket står att läsa om här. Men nu då? Biblioteket har inte ringt, så jag kanske måste dit och dammsuga bokhyllorna några meter?

I brist på annat får You Tube ibland underhålla och är inte det här något av det roligaste man kan titta på ändå? Inte bara för en svensklärare, utan för alla.

Inte bara favoritförfattare...

...utan hjälte också. Den norske deckarförfattaren Jo Nesbö har konstaterat det jag trodde var omöjligt för alla levande och rika människor: han är rik nog. Vad ska han då göra med alla pengar han drar in på de spännande kriminalromaner han producerar? Jo, han ger bort alla pengar och de går oavkortat till läsprojekt där analfabetismen är hög.

Artikeln kan du läsa här och sedan kan du ge honom en liten applåd.
Köp en bok också, vetja´, för då får projektet ännu mera pengar.

Ikväll fyller jag 30 för första gången - och EM-sagan tar sin början...

Frågan är vad som smäller högre.
Fotboll eller födelsedag...
F...fff...fotboll. Ja, så är det.

Jag fyller inte år förrän om en knapp månad, men vi har storkalas ikväll. Fem trettioåringar och trettiofem tårtor. Vi bestämde oss för tårtbuffé och vi kommer att få käka tårta tills vi spyr, men roligt blir det. Jag har gjort rabarber-, punsch- och mazarintårta. Sedan blir det koll på vem som känner sin trettioåring bäst, musiktävling inklusive singstar och, naturligtvis, möjlighet att så diskret som möjligt hålla koll på premiärmatcherna som spelas ikväll.

Spännande värre är att vi lämnar bort lille I för kvällen hos mina päron. Visst är jag modig?! Han är ju bara fyra månader - men jag har laddat mobilen och ska bära den nära hjärtat hela kvällen.

Blocket och blockera

Har nyss ringt på en annons på Blocket och köpt en Baby-Björn bärsele så att lilleman får komma upp i lodrät position lite mera och samtidigt spara mina arma armar. Jag kan tala om att han sover en och en halv timme sammanlagt under dagarna. Det är mycket vakentid och mycket famntid. Men glad är han, den lille gutten, och tur är väl det.

Det jag blockerat är hur min tjänst kommer att se ut när jag återvänder till arbetet. Har pratat med chifen idag och blev inte upplyft. Sedan ringde de fackliga och sa att det var en verkligt grisig tjänst. Jag lekte gås och lät det rinna av mig. Ändå har jag ett obehagligt sug i magen och försöker att inte tänka på varför jag känner så. Det är nyttigt, har jag hört, att tränga undan och blunda... Jag kan arbeta, jag är inte rädd.

Jane the Band

Pitefödde Andreas Wennberg har chattat på DN och spelat akustiskt i deras studio, vilket du kan lyssna på här. Han är en av medlemmarna i Jane the band som är på väg mot sitt genombrott, om brottet inte redan är genom. Är inte så bevandrad i musikträsket nu för tiden... Det bjuds på skön pop så att det börjar rycka lite i ena axeln samtidigt som tårna vickar i takt nere i foppatoffeln. Sommarskönt.

En avklarad - nästa till rakning

Löpande band-principen är den gällande på vår gård för närvarande. Jag målar allt som korsar min väg, min man målar likaså, treåringen gör båtar av precis allt som är löst och går att flytta. Täcken trängs med Bobby Car och strandtält och allt blir båtar som man kan åka till Afrika med.

På Chesil Beach är en ny på topp tio-listan över bra böcker lästa någonsin och jag tror att jag har en till på väg upp på den listan - En halv gul sol.

Kuriosa: Vi siktade harpaltar och svartvita flugsnappare i helgen.

Ny vecka nya tag

När man ser om sitt hus, i vårt fall nu när vi målar om det, blir helgen arbetsdag och vardag softdagar. Vår gamla teakytterdörr blev svartlaserad, men behöver ett andra varv. Om ni behöver tips på effektiva mygg- och knortfångare så kan ni måla någonting stort och sedan sitta och titta på när de små krypen fastnar. Effektivt, men kanske inte så billigt.

Maken renoverar fönster och det tar sin lilla tid. Men duktig är han, uthållig och faktiskt rätt så tålmodig. Det är ju så tragiskt med underarbete, att det tar superlång tid, syns inte i efterhand, men är viktigast av allt.

Treåringen har fått en kaffeservis a la barnmodell av mormor och morfar, så nu bjuds på kaffe dygnet runt. Han har fått en vana att vakna klockan 5 på morgonen. I morse fick jag honom att somna om till sju. Halleleluja.

Själv låg jag och funderade över det som står på bäbbens specialkudde: Trygg textil - Innehåll av hälsofarliga ämnen kotrollerad. Jag förstår ju andemeningen, men visst borde de formulera om den deklarationen?

Tjing.