måndag 23 januari 2017

Läst och tittat

En del böcker har det blivit under julledigheten, men inte lika många som fordom. Å andra sidan ser livet ut så just nu och det är väl bara att acceptera, eftersom kurslitteratur och elevtexter försöker överträffa varandra i ömsesidig förökning. 

För lästips är det bara att gå in på Bokgalleriet för att läsa vidare och det är ändå en del guldkorn som har vaskats fram ut gömmorna. I övrigt är det serier och film som stått för de stora överraskningarna. 

Eye in the sky - en gudomlig Helen Mirren som med en skådespelarensemble to die for guidar publiken genom den omöjliga frågan om när det är rätt att skjuta en missil mot civila. 

Westworld - En fantastisk skådespelarsamling med bland annat Evan Rachel Wood, Anthony Hopkins och Ed Harris i en futuristisk nöjespark där androider knappt går att skilja från människor. Vad händer när androiderna börjar utveckla ett självmedvetande och kräva sina rättigheter och verkar vara bättre införstådda med vad som måste anses vara rätt och fel? 

Skam - det tog tid för mig att närma mig den här norska pärlan, mycket på grund av att så många andra hade haussat upp förväntningarna till astronomiska höjder, men när jag väl hade tryckt på play... så tog det ändå en halv säsong innan jag förstod vad the fuzz was about. Men. Så. Gullat! Favoriten: när Isak berättar för Jonas och Jonas fortsätter äta sin kebab. Jag säger inte mer än - så bäst. 

Walking Dead och Game of Thrones - man måste ju se klart när man ändå har börjat. Walking Dead: det måste ju betyda någonting att lillflickan fick namnet Judit, eller hur? Krigarprinsessa på det? I övrigt - liiiite för långsamt berättande. Jag menar, ska de fortsätta att upprätta små tillflykter som ständigt intas av psykopatiska massmördare samtidigt som det ursprungliga hotet mot mänskligheten blir en perifer väsande kör av odöda? Och GoT: visst har det dött färdigt lite folk nu för ett tag så att vi kan börja skapa lite nya allianser? 

American Odyssey: hon-där-vad-hon-nu-heter som också är huvudrollen i Marcella är fantastisk och serien håller toppklass. Lysande. 

Sherlock: först förstod jag inte storheten med Cumber-mannen, man jösses så bra serien är. Hoppas att ingen någonsin förringar Martin Freemans betydelse för exakt hur bra det är. 

I övrigt står youtube för den största källan till sevärda klipp och om du har torka, så sök upp valfritt tacktal av Hugh Laurie på Golden Globe-galorna. Den senaste bjöd på en känga åt den tillträdande presidenten och det är så där smart, brittisk humor när den är som bäst. 


torsdag 13 oktober 2016

Årets nobelpris

Tja. Så svensklärare jag är känner jag mig tämligen likgiltig inför årets val av pristagare. Bob Dylan. ändå. För mig är det här dagen när Therese Johaug åkte fast för dopning. Jag vill tro gott och hoppas att det ska vara ett misstag, men det är den där röken alltså. Det brukar ju betyda att det också finns en eld.

söndag 25 september 2016

Titt-tips

1. Filmen Eye in the sky. Helen Mirren är i gott sällskap av superskådespelare som gestaltar att drönarattacker inte är något enkelt beslut. Fantastisk välgjord film och så smart uppbyggd historia. Alla led presenteras, från brittisk militär till en liten kenyansk flicka som säljer bröd. Alan Rickmans sista film, bara en sådan sak.

2. Now you see me: smart film om illustionister intrasslade i svårigheter. Uppföljaren har nyss gått på bio och är också väl värd att se!

3. Tv-serien American Odyssey med Anna Friel som också imponerade i tv-serien Marcella.


onsdag 10 augusti 2016

Väckelse

Sällan har så få böcker lästs i det här huset som i sommar. En av dem är dock Stephen Kings "Väckelse" och jag är alldeles yr av de bibliska och musikaliska referenserna. Pastorn som brottas med sin Gudstro heter naturligtvis Jacobs och alla covers huvudpersonen Jamie tvingas genomlida går i E-dur. Snacka om hopp och förtvivlan!

Mer om boken i Bokgalleriet.

söndag 3 juli 2016

Mina drömmars stad - P. A. Fogelström

Så har jag då till slut mött Henning. Även om Strindbergs Röda rummet nämns i den här boken så är det här allt annat än ett Stockholm i fågelperspektiv. Det är snarare ett Stockholm i grodperspektiv, där smutsen och leran kletar sig fast på de av samhället redan utstötta. Här finns Henning: "Pojken drömde. Staden väntade."

Jag brukar inte ha en dåligt-samvete-lista över böcker jag inte har läst, men Fogelströms Mina drömmars stad är ett undantag. Jag som går upp helt och hållet i Moa Martinsson och Selma Lagerlöf borde ha förstått att det här skulle bli en upplevelse att minnas.

Människornas öde att förbli vid sin läst samtidigt som en önskan finns att barnen ska få en annan chans, en annan möjlighet blir Hennings och hustrun Lottens välsignelse och förbannelse. Det finns inga gränser för vad en förälder kan göra för ett barn som svälter. Trångboddheten, sjukdomarna, missväxten och kampen om jobben som ska ge försörjning beskrivs med smuts, blod, spruckna händer och krökta ryggar, men samtidigt: kärleken, solidariteten, det stora i att se det lilla - detta finns det också gott om.

Det går inte att sammanfatta handlingen i en sådan här bok på samma sätt som det är svårt för mig att påbörja läsningen av en ny. Alla människoöden ligger kvar och skvalpar i mig och det måste de få göra ett tag till. "Läs nästa bok i serien", sa någon, men jag vet inte om jag pallar med det just nu.

Årets läsupplevelse, möjligtvis, på delad plats med Ljuset vi inte ser.

torsdag 23 juni 2016

Lagerlöf 4ever

Mamma och pappa gick på PMU och hittade de här: En samling bestående av 12 i skinnband inbundna böcker av Selma Lagerlöf.

Jag skrev en B-uppsats om Kejsarn av Portugallien, 19 år gammal och tyckte att Jan i Skrolycka var en märklig man. Sjutton år senare förstår jag honom mycket bättre.

Ändå slår det mig: när jag gick på universitetet pratade min etiklärare med mig om skillnaden på bildning och kunskap. Jag jobbade hårt på min kunskap men har inte förstått det  här med bildning förrän alldeles nyligen (typ fem år sedan).

Intertextualiteten är det som kan få håret på mina armar att ställa sig upp lika säker som att någon  underdog (typ Island)slår ett mästarlag (typ Portugal). Och Portugal/Portugallien får väl vara sinnebilden för detta. När jag läser Monstret i natten av Mats Strandberg och förstår allt med Kristallsjön/Chrystal Lake och Jasse/Jason i hockeymasken.

Nu sitter jag här och tänker att jag och maken måste skaffa ett barn till, bara för att kalla honom för Ingmar om det blir en pojke och Gertrud om det blir en flicka. Jag älskar Jerusalem i alla dess former och om du inte har sett filmen måste du göra det. Låna den av mig, för den säljs inte längre. Nu. Nu är det semester.

lördag 18 juni 2016

Det här med schack, alltså...

Klicka här för alternativ

Det blev en hård match där ingen direkt stod som vinnare. 
Åttaåringen vann för tredje gången och tillät skadeglädjen ta sig oproportionerligt stort uttryck.